3/3; fredag
Jag såg fram mot en kväll i soffan.
Hockey på tv.
Kanske ett glas vin.
God mat.
En chipsskål.
Familjen nära.
Det blev - en kväll i soffan.
Lakers på tv.
Ett glas cider.
Popcorn.
En katt på magen. En katt i stolen jämte. Och en hund i soffan.
Och familjen i vida.
Same same but different...
Idag fyller Anna 50år. Grattis.
Om en vecka fyller jag 40. Det känns lite svårt att förlika sig med. Hur gammal är man då? Vuxen? Har halva livet gått? Om jag blir 80... Men om jag bara blir 59... Då har jag levt mycket mer än halva... Jag är inte klar. Jag har inget problem med att bli 40 - tror jag. Rynkorna. De grå håren. De spelar ingen roll... Men det är känslan av att gå obönhörligt mot döden som skrämmer... förlamar...
Alternativet att inte fylla känns värre...
Jag saknar mamma.
Jag behöver fråga henne hur man ska vara när man är 40... jag minns att hon fyllde 40... jag minns att hon fyllde 50... och att jag planerade hennes 60årsdag - men sen är det svart. Tretton dagar innan hennes 60årsdag begravdes hon... Men då hade ju redan det Värsta hänt...
Jag skulle vilja veta vem jag hade varit - om hon inte dog. Hur mina sista tio år hade varit. Jag lever med en saknad som står mig upp i halsen - och får mina ögon att svämma över. Jag vill inte vara den jag tvingades bli. Men jag har inget val.
Kommentarer
Trackback