9/3; torsdag
För ett par veckor sedan - när jag stod i slalombacken - ringde smålandsposten. De undrade om jag ville vara med i en intervju inför min fyrtioårsdag... Jag började gapskratta. Och sa "nej tack". Och undrade i mitt stilla sinne vad jag skulle sagt. Vad jag skulle berättat. Vem är jag? Vem vill jag vara? Vem tror jag att jag är? Hur upplever andra mig?
Skulle jag berättat om min barndom - vad minns jag? Om de oändliga somrarna med mamma på Ekö, om pappa som jobbade jämt - utom på julafton, och då städade han garaget... Om hur älskad jag alltid har känt mig? Om Anders, som kom in i mitt liv som sjuttonåring - och som troget har funnits vid min sida sedan dess. Som har gett mig det största av allt - små frön, till vackra barn. Om djuren som har funnits i mitt liv. Skulle jag berättat om de otaliga timmarna i skogen, och på apellplaner runt om i Sverige. Hur stolt jag var när jag lyckades få över 600p med Stimma, eller det perfekta loppet med Hiho, Boogie eller Tjipp på agilitybanan? Det perfekta sökslaget med Kenzo. Eller om alla timmar som jag har lagt på olika hästryggar? Skulle jag berättat att jag älskar att gå barfota på rena golv, sätta på musik högt och sjunga med? Skulle jag berättat om hur jag är som mamma - att jag älskar det, men ibland skriker för högt? Skulle jag berättat om mitt oerhört effektiva sinne? Hur sjuk min hjärna kan vara i jakten på effektivitet? Skulle jag berättat om min ibland trasig kropp - om alla ben jag har brutit och alla leder jag har opererat? Skulle jag berättat om mig som lärare? Hur viktigt jag tycker det är med att se alla elever - att bemöta olikheter för jämlikheten. Skulle jag pratat om vikten av att tro - att alla gör så gott de kan. Att alla vill göra rätt. Skulle jag berättat om hur jag tycker att skolan borde förändras? Skulle jag pratat om hur jag skulle vilja att världen ser ut? Skulle jag berättat om vad som är en Lisa för min själ? Skulle jag pratat om sorgen efter mamma? Hur mycket jag saknar henne - varje dag. Hur det har format mig - och skapat en annan jag, med fler gråa hår, djupare fåror och fler rynkor... Skulle jag berätta om tron på livet - och oändlighetens vara. Om atomerna som går i kretslopp. Skulle jag berättat om alla mina vänner - som är en del av mig, som gör mig till den jag är? Skulle jag berättat om tacksamheten och ödmjukheten jag känner för att få vara en del av sammanhanget? En liten del - i en stor värld...
Nä, vem skulle velat läsa om det. Jag är ju bara Lisa. med fel och brister, toppar och dalar - i det lilla och det Stora. 39 eller 40... det spelar ju ingen roll... En dag - mer eller mindre...
Skulle jag berättat om min barndom - vad minns jag? Om de oändliga somrarna med mamma på Ekö, om pappa som jobbade jämt - utom på julafton, och då städade han garaget... Om hur älskad jag alltid har känt mig? Om Anders, som kom in i mitt liv som sjuttonåring - och som troget har funnits vid min sida sedan dess. Som har gett mig det största av allt - små frön, till vackra barn. Om djuren som har funnits i mitt liv. Skulle jag berättat om de otaliga timmarna i skogen, och på apellplaner runt om i Sverige. Hur stolt jag var när jag lyckades få över 600p med Stimma, eller det perfekta loppet med Hiho, Boogie eller Tjipp på agilitybanan? Det perfekta sökslaget med Kenzo. Eller om alla timmar som jag har lagt på olika hästryggar? Skulle jag berättat att jag älskar att gå barfota på rena golv, sätta på musik högt och sjunga med? Skulle jag berättat om hur jag är som mamma - att jag älskar det, men ibland skriker för högt? Skulle jag berättat om mitt oerhört effektiva sinne? Hur sjuk min hjärna kan vara i jakten på effektivitet? Skulle jag berättat om min ibland trasig kropp - om alla ben jag har brutit och alla leder jag har opererat? Skulle jag berättat om mig som lärare? Hur viktigt jag tycker det är med att se alla elever - att bemöta olikheter för jämlikheten. Skulle jag pratat om vikten av att tro - att alla gör så gott de kan. Att alla vill göra rätt. Skulle jag berättat om hur jag tycker att skolan borde förändras? Skulle jag pratat om hur jag skulle vilja att världen ser ut? Skulle jag berättat om vad som är en Lisa för min själ? Skulle jag pratat om sorgen efter mamma? Hur mycket jag saknar henne - varje dag. Hur det har format mig - och skapat en annan jag, med fler gråa hår, djupare fåror och fler rynkor... Skulle jag berätta om tron på livet - och oändlighetens vara. Om atomerna som går i kretslopp. Skulle jag berättat om alla mina vänner - som är en del av mig, som gör mig till den jag är? Skulle jag berättat om tacksamheten och ödmjukheten jag känner för att få vara en del av sammanhanget? En liten del - i en stor värld...
Nä, vem skulle velat läsa om det. Jag är ju bara Lisa. med fel och brister, toppar och dalar - i det lilla och det Stora. 39 eller 40... det spelar ju ingen roll... En dag - mer eller mindre...
Kommentarer
Trackback