flisas

Ledig dag. Jag går en runda med Myggan. Sigge är hos Oscar - och sedan ska vi passa Oscar. Win Win. När det är som bäst. Ge och ta. När jag går i skogen och lyssnar på en pod, tänker jag på medarbetssamtalet igår. Ett "bra" samtal. Där jag gav uttryck för viss frustration stora NO-grupper, dubbelarbete, ändrade förutsättningar, otillräcklighet - men också där jag lyftes av min chef - fick höra att jag gjorde bra. Att jag behövs. Att det är "tillräckligt". Jag kommer nog aldrig landa i den känslan... Det är många dagar jag åker hem med känslan av att "idag kunde jag ha varit så bra, om...". Jag har fått försöka att ändra mitt tankesätt från "hur svårt Kan det vara" - till "hur svårt Ska det vara"... Det gäller att försöka "gilla läget" - med min kapacitet, min tid som begränsning. Det är många gånger jag får lägga en lugnade hand på vagusnerven, andas i cirklar - för att luften plötsligt tar slut, ljuden låter för högt i mitt öra eller försvinner helt, för att jag funderar febrilt vad det var jag skulle göra när jag står där med soppåsen i handen... Jag är snabb i allt jag gör - och allt jag känner. På gott - och ont. På mötet fick jag ge utlopp för tankar. Fick bli bemött i mina tankar. En stund av reflektion. Och så tänkte jag på mötet som vi hade med en specialpedagog igår - som har gjort en pedagogisk utredning av L.
Vi är många som vill förändra skolan. Många "vet"vad som är fel med skolan. En del vill öka kontrollen - sätt betyg tidigare, ge fler skriftliga prov. Inrätta ett nytt betygsystem... Några tror att det är disciplinen som brister - fler regler, fler konsekvenser, fler elevstödjare, fler vuxna... Mer idrott... Mer matte och mer programmering. Ny lärplattform. Skriv dina egna böcker. Skaffa ett nytt läromedel - ett digitalt? Avskaffa datorerna säger en del - medan andra säger "En till en". Alla tycker och tänker - alla är experter - alla har gått i skolan och tycks ha rätt att förändra det viktigaste vi har?
Vi lärare behöver arbetsro. Vi behöver inte en massa förändringar... Elever behöver trygga lärare som vet vad som förväntas av dem, och vad de ska förvänta sig av sina elever. Vi måste få tid att skapa bra förutsättningar - i form av lärmiljöer, struktur och tydlighet. Det är inte individuella problem - det är ofta strukturella. Det måste finnas utrymme att vara människa - och att ibland få stöd när man håller på att falla, när man känner otillräckligheten. Det måste finnas utrymme att ta en paus. Att andas i cirklar. Malena Larsson uttryckte det på sociala medier igår: "Samhället måste börja inse hur viktig skolan och dess personal är, att man behöver stöd istället för skäll när saker inte fungerar. Att vi behöver ha mål och regler för skolan som håller sig under många år, så skolans personal får arbetsro. Jag tror att samhället och dess medborgare måste lita på att lärare, om de fått en bra utbildning, är kapabla att ta hand om eleverna som går i skolan. Utbilda lärare till yrket lärare så att man klarar av att vara lärare för våra viktiga barn. Jag tror att man måste ge nya lärare möjlighet att gå bredvid, inte bara på pappret, inte bara två dagar, utan alla nya lärare borde få ett år då de går bredvid så att de har möjlighet att lyckas hjälpa alla de elever som de faktiskt kommer att träffa under ett yrkesliv. Jag tror att man måste göra utbildningen så att den passar de barn som kommer till den svenska skolan, utbilda naturligtvis i hur man möter barn i särskilda behov. Kan man möta dem, så kan man möta alla barn, precis som om man som förälder kan hjälpa ett barn, uppfostra ett barn med autism och/eller adhd så kan man också uppfostra barn utan diagnoser. Man blir en bättre pedagog, en bättre förälder om man lär sig hur man möter barn med neuropsykiatriska diagnoser."