flisas

Höstlov för eleverna. Tid för oss lärare. Föreläsning om hbtq, reflektion och samarbete. Tid att samtala, diskutera, möta fördomar och planera tillsammans.  Tid att möta oss själva och vår undervisning. Var är vi? Var har vi varit? Vill vi dit igen? Vart är vi på väg? Vad ser vi? Hur går vi vidare? 

Kerstin Dahlin skrev i ett Fb- forum: "Tid som vi ofta inte hittar i de "vanliga" veckorna. Allt det praktiska och omedelbara breder lätt ut sig och slukar tiden och ofta energin också. Vilket ju är väldigt synd, men också kortsiktigt och improduktivt. Mest att desperat försöka hålla sig kvar på samma ställe och inte falla." Det verkar vara lika för oss alla i skolans värld. Vi håller oss flytande. Simmar mot ytan och kippar efter luft - väntar på lovet. Hoppas att vi håller ut. 

"Reflektion är att våga stanna och titta på vägen. Bakåt - var kom vi ifrån? Hur långt har vi kommit? Neråt - är vi ens kvar på vägen? Framåt - vart är vi på väg? Hur långt är det kvar? Är det den bästa vägen eller finns det andra vägar? 

Och på så sätt inte bara låta bli att falla här och nu utan faktiskt komma framåt och vidare.

Reflektion - den viktiga vägen framåt." Att ha tid att ifrågasätta, tänka bakåt - och sträva framåt.  Att våga tänka nytt. Att dela tankar gör att utveckla dem, för att utveckla sig själv.  Det är inte alla man känner så trygg med -så trygg att man vågar dela med sig. Vi behöver få reflektera över vårt eget, ibland tillsammans med andra utan kontroll, utan att bli bedömd. Bågar vi utmana oss själva - och varandra? Tar eller ger det energi? Det beror såklart med vem man gör det...