17/12; måndag
Jag önskar mig...
... en god jul och snälla barn.
... förutsättningar för alla elever att lyckas...
Tanken med inkludering kan väl inte vara att elever dag efter dag kommer till skolan och misslyckas? Att elever går till skolan livrädda för sina utåtagerande klasskompisar? Vi offrar klassen för den enskilde eleven som också offras och blir exkluderade och misslyckade i klassen, framför klassen. Att någon arbetslös ungdom ska agera assistent åt elever som behöver all expertis kommunen kan uppbringa?
Vi lärare behöver mer än handledning från en skolpsykolog eller en kurator från BUP, glada tillrop från rektorn eller en kvällsföreläsning om NPF. Vi behöver inte fler "utmaningar". Vi behöver stöd vid fronten och absolut inga glada tillrop, banala råd eller hjälp med att dokumentera ryggen fri. Inkludering är en vacker tanke som mals ned av en grym verklighet. Jag önskar mig förutsättningar att ge elever möjlighet till små studiegrupper, specialutbildade pedagoger och en studieplan som är möjlig att ta sig igenom. Lärare har ett - i det närmaste - oändligt uppdrag. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. Elevers behov och föräldrars krav minskar inte när resurserna gör det. Just nu knäcks lärare runt om i Sverige, samtidigt som vi leker med människoöden - läraren som inte klarar av barn i behov av särskilt stöd kritiseras. Om eleverna misslyckas måste den enskilde lärare ändra sin undervisning - strukturera och individanpassa - så att den passar alla elever oavsett behov och oavsett om det saknas resurser och förutsättningar. När uppdraget beskrivs som en utmaning blir slutsatsen att ansvaret för att leva upp till skollagen ligger på den enskilde läraren. Om vi lärare förbereder oss tillräckligt bra, strukturerar undervisningen och tar i tillräckligt hårt kan vi klara utmaningen. Om man i stället använder ordet problem landar ansvaret på huvudmannen. Problem löser man genom ändrade förutsättningar. Jag är så trött på att varje dag möta elever och deras klasskamrater som misslyckas pga misslyckad integrering. Jag önskar mig förutsättningar för alla elever att lyckas - varje dag. (En del ord är lånade från skrivbordspedagogen, för en bättre arbetsmiljö på FB.)
... lister i hallen.
... ett nytt sovrumsgolv och en säng - kanske nya tapeter...
... en skön ledighet...
... Jag önskar mig Tro, Hopp och Kärlek. Jag Hoppas att jag kommer kunna fortsätta Tro på Kärleken. Jag vill fortsätta tro, hoppas och känna kärlek.
... en god jul och snälla barn.
... förutsättningar för alla elever att lyckas...
Tanken med inkludering kan väl inte vara att elever dag efter dag kommer till skolan och misslyckas? Att elever går till skolan livrädda för sina utåtagerande klasskompisar? Vi offrar klassen för den enskilde eleven som också offras och blir exkluderade och misslyckade i klassen, framför klassen. Att någon arbetslös ungdom ska agera assistent åt elever som behöver all expertis kommunen kan uppbringa?
Vi lärare behöver mer än handledning från en skolpsykolog eller en kurator från BUP, glada tillrop från rektorn eller en kvällsföreläsning om NPF. Vi behöver inte fler "utmaningar". Vi behöver stöd vid fronten och absolut inga glada tillrop, banala råd eller hjälp med att dokumentera ryggen fri. Inkludering är en vacker tanke som mals ned av en grym verklighet. Jag önskar mig förutsättningar att ge elever möjlighet till små studiegrupper, specialutbildade pedagoger och en studieplan som är möjlig att ta sig igenom. Lärare har ett - i det närmaste - oändligt uppdrag. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. Elevers behov och föräldrars krav minskar inte när resurserna gör det. Just nu knäcks lärare runt om i Sverige, samtidigt som vi leker med människoöden - läraren som inte klarar av barn i behov av särskilt stöd kritiseras. Om eleverna misslyckas måste den enskilde lärare ändra sin undervisning - strukturera och individanpassa - så att den passar alla elever oavsett behov och oavsett om det saknas resurser och förutsättningar. När uppdraget beskrivs som en utmaning blir slutsatsen att ansvaret för att leva upp till skollagen ligger på den enskilde läraren. Om vi lärare förbereder oss tillräckligt bra, strukturerar undervisningen och tar i tillräckligt hårt kan vi klara utmaningen. Om man i stället använder ordet problem landar ansvaret på huvudmannen. Problem löser man genom ändrade förutsättningar. Jag är så trött på att varje dag möta elever och deras klasskamrater som misslyckas pga misslyckad integrering. Jag önskar mig förutsättningar för alla elever att lyckas - varje dag. (En del ord är lånade från skrivbordspedagogen, för en bättre arbetsmiljö på FB.)
... lister i hallen.
... ett nytt sovrumsgolv och en säng - kanske nya tapeter...
... en skön ledighet...
... Jag önskar mig Tro, Hopp och Kärlek. Jag Hoppas att jag kommer kunna fortsätta Tro på Kärleken. Jag vill fortsätta tro, hoppas och känna kärlek.
Kommentarer
Trackback