flisas

Jag har inte ens hunnit reagera på att året är på väg att ta slut. Jobbet är intensivt i december. Luciatillställningar. Förberedelser inför julen. Släkt och vänner. Man glömmer bort att året går mot sitt slut. Man gör en massa saker - en sista gång - det här året. Och hoppas att det kommer ett nytt som bjuder på vardag, fest och äventyr. Det passerar dagar. Vi har tagit oss igenom vardagen. Planering av hämtningar, lämningar, jobbet, träffar med vänner, träning och livet i allmänhet. Man vill hinna med så mycket och man ska vara överallt. Och helt plötsligt är året slut. Ett år där kartor har ritats om. Nya stigar har utforskats.
Vi har kommit i tid. Vi har hunnit med massor. Vi har haft kontroll. Vi kommer hem. Vi äter ordentlig mat - varje dag. Vi planerar igen. Vi vill inte missa något. Vi vill att alla ska få sitt. Vi vill att alla ska ha det bra.
Och många dagar glömmer vi att njuta. Vara tacksamma. För vardagen. Den som är den viktigaste. Och så här på årets sista dag påminner jag om det som är det viktigaste - att stanna upp, att hinna njuta av vägen. Av livet. Vi har påmints så många gånger om livets förgänglighet och bräcklighet. Av det inte finns någon rättvisa. Att det finns ont och gott. Att vi inte kan vinna eller förlora. Att det finns ett öde, som vi inte alltid rår på. Jag hoppas att 2019 ska bli ett år där vi är stolta över dem vi är. Där vi gör andra och oss själva lyckliga. Ett år då vi minns vardagen - där vi inte bara planerar morgondagen utan även hinner vara i nuet. Tack alla som har fått mig att skratta i år! Tro, hopp och kärlek - glitter, glamour, vardag och äventyr - åt er alla!