flisas

Sång. Skratt. Minnen. Tårar. Lycka. Stipendier. Avtackningar. 

En lång ledighet väntar för alla barn som kämpat ett helt läsår i skolan, gått upp tidiga morgnar, gjort läxor och nationella prov. För de som hade klätt sig i fina kläder idag och sjöng den blomstertid nu kommer. För de som kramade sina kamrater och kompisar. För de som fick stipendier för goda studieresultat och god kamratskap. 

Men det är de jag tänker på mest idag. De som förtjänar lovet mest är kanske de som inte var där idag. De som inte klädde upp sig och kramades. De som inte tillhör. De som inte är direkt saknade. De som inte har lyckats på proven. De som har försökt - men inte klarat att leva upp till alla krav. De som vet att de borde - men inte förmår. De som inte har lyckats ta sig till skolan. Alla de som har svårigheter som skolan inte lyckas kompensera för. De som skolan inte lyckas stötta. De som inte fick stipendier - trots att de kanske har kämpat mer än vad någon förstår. 

Nu är alla lediga på samma villkor. Nu behöver inte de inte misslyckas. Nu behöver alla lov. 

Jag tänker på min kollega som trots att hon inte vill sluta jobba - tvingas sluta jobba eftersom kroppen säger ifrån. 

Jag tänker på alla lärare, pedagoger och rektorer och annan skolpersonal som gör allt i vår makt för att våra elever ska växa, lyckas, trivas och må bra. 

Vi behöver alla ledighet.