flisas

Trots en strålande fin dag. Trots en tavarapådagenochridenfantastiskrundapåfinasteBlyte. Trots det. En obehagskänsla. Ihopknipen mun. Uppdragna axlar. Olustkänsla. Jag tänker på den svenska skolan. Den inkluderande skolan. Skolan där alla har en plast. Där alla får vara. Där har rätt att utvecklas. Alla ska ha samma chans. Alla ska stå på scenen. Trots att det är obehagligt. Trots att de inte vill. Trots att de hånas. Trots att de sjunger fruktansvärt falsk, spelar i fel tonart, inte kan texten, inte kan... Det borde finnas annat de kan göra - än att stå framför en stor publik, med sin ukulele eller bakom sin alldeles för låga mick. Det borde finnas annat de kan få göra - riva biljetter, byta bilder på vita duken, sminka... Men kunde gjort det så mycket bättre. Man kunde gjort eleverna bra. Detta är bara ett exempel där intentionen inte går ihop med elevens bästa. Om det hade gjorts efter barns förutsättningar - så hade min känsla av förnedring, olust och besvikelse varit mindre idag...