flisas

Oändligt med tid. 

Och ändå - en panikkänsla. 

Över att inte hinna med. 

Över att ha för mycket att göra? Eller för lite? 

Anders jobb har bytt arbetsplats och plötsligt fanns det bord, stolar, soffor (6 blå soffor!), biljardbord... Vi började röja i ladan. Och fortsatte med tv-rummet uppe. Garderober rensades ut och sorterades - böcker, spel, lakan... En sparahög, en slängahög, en sparatillframtidenhög och en skänkahög... En soffa som skulle säljas. Överallt högar. Oändligt med saker. Som ska flyttas. Ett lass behöver åka till tippen, ett annat till Erikshjälpen. 

Och så en pastasallad till 30 fotbollsungdomar som skulle roddas ihop. 

Andas i en trekant - andas över huvudtaget. Jag pratade med en vän igår - hon och hennes barn hade suttit på morgonen på golvet och gråtit. Inga rutiner. Inga cirklar att klamra sig fast vid. Drömmar som spricker. Sommarlov och semester förpliktigar. 

Vad vill jag göra den här semestern? Vad vill familjen göra? Bilden av lyckliga barn, i ett välstädad hem som luktar nybakta bullar... Ibland stämmer inte verkligheten med bilden. Och som en prövning i början av semestern kommer midsommar. Urtypen av press och stress. Det ska vara fint väder. Man ska ha en klänning - helst en ny. Man ska plocka blommor, klä stången och kransar att sätta i håren (som de söta barnen, i sina fina kläder ska springa runt med på huvudet resten av dagen). Man ska dansa. Äta gott. Dricka nubbe. Man ska vara glad...

Få av våra semesterdagar är planerade. Bra eller dåligt? Vi kommer få dagarna att gå. Vi fyller dem med ridning och golf och familjeaktiviteter. En fotbollsskola, lite ekö, kanske Västervik ett  par dagar, en fest, en fotbollscup, ett innebandyläger - ska vi boka en resa oxå? All inklusive? Vi får se.