flisas

Inspirerad av att göra saker man inte vill/vågar - tog jag tag i min lön som verkar ha blivit fel. Flera år av bortglömda arvoden... Nu har jag kastat bollen...

I söndag skulle vi ha en lugn dag - vi bestämde oss för att åka till Ikea och köpa säng till Linus. Lugn och ro. Ingen stress. Hela familjen. Och så skulle jag rida på kvällen. Och kompisar frågade om klara ville på bio. Sigge skulle sova hos en kompis. Och då hörde humpe av sig - kunde de komma förbi? Äta kvällsmat? Saker man vill göra, vänner man vill träffa. Men plötsligt fanns stressen i kroppen. Vi hann - både det ena och det andra, och hämta ett biljardbord, montera sängen och en runda golf. 

Vi blandar högt och lågt. Vilja och måsten. Lugn och stress. Hopp och lek. Sött och surt. Det enkla med det svåra. 

Vi försöker ha tålamod med varandra. Vi försöker att ge varandra utrymme. Vi försöker i det lilla när världen blir allt hårdare. När ett misstag på fotbollsplanen kan ge hatiska och rasistiska kommentarer.

Många har backat Durmaz - visat kärlek och stöttat, men många av dem har ifrågasatts. Hur kan det vara rasistiskt att kritisera en fotbollsspelare? Men hatet riktas med Durmaz och inte hans insats som fotbollsspelare. Det handlar om hans identitet.  För vissa av oss är ett misstag på fotbollsplanen just ett misstag, en brist på omdöme eller möjligtvis talang. För andra av oss kopplas samma misstag genast till hudfärg, religion och etnicitet. 

Vi måste börja i det lilla. Vi måste acceptera. Vi måste sluta hata. Vi måste börja jobba som ett lag - som vinner - och förlorar - tillsammans. I det lilla - och det stora!