18/3; söndag
120 mil i bil.
120 km på hästryggen. I storm. I iskyla. Där vattnet frös. Folk och fä frös.
Groomen fick värma den frusna sirapen.
Det är så stort fokus till en tävling. Så många orosmoment. Så många nojor. Så mycket som ska fixas. Mat. Boende. Stall. Licenser. Anmälningar. Mycket pengar för en helg. Så många tankar. Hur ska det gå med muggen? Hur ska starten gå? Är han
häst eller drake?
Och så går starten. 23 startande. Helt enligt plan. Jag gick ut i ledning. Blyte tyckte om min plan och drog iväg från övriga. 39km i ledning. Pulsade snabbt. 30km till. En reinspection. Några steg var orena. Kom iväg igen. Två norskor gick ut samtidigt.
Jag släppte dem och blyte var med på noterna. Cool. 30 km till. Red ungefär en mil med två andra ryttare. Och så sista 21 km. Ensam igen. Till sista 1,5 km. Då kom två ryttare ifatt. Vi hade bestämt att jag inte skulle spurta, så när de gjorde
ett ryck släppte jag, väl medveten om att vi hade kunnat slå dem men också riskera alldeles för mycket. Gick i mål. Godkänd som 5:a, med en häst som överträffade sig själv - än en gång. Så mycket att vara stolt över. Starten. 11/12 mil ensam. I storm.
Klarade av att bli omsprungen, och mat hästar. Snabbpulsad - eftersom vinden ven så kunde man inte höra pulsen, vi gick på känn och erfarenhet. Lågs pulser i samtliga grindar på kort tid. Galoppera mil efter mil på långa tyglar. Älskade blyte!
Nu är det skönt att vara hemma igen. Kunna vara där man är. Det är lite jobbigt att knappt kunna vara där man är för att man planerar något annat. Fokusera nytt. Bocka av. Summera.
Tack alla här hemma som har fått allt att rulla. Tack alla som hjälpt mig inför och på tävlingen.
Tack blyte!
Kommentarer
Trackback