flisas

Och det snöar inte lite. Det snöar på tvären. Stora flingor. Hela tiden. Utan att minska i styrka. Våren kom av sig - brutalt. Liksom jag. 

Killarnas och min plan om att cykla en runda idag - funkade inte. Vi har barken dubbdäck eller snökedjor till cyklarna. Hinderbanan var ett annat alternativ - men den är begravd i snö.

Vi blev passiva. 

Jag putsar på små fläckar. Tar fram dammsugaren - igen. Letar kluvna hårtoppar - jag skulle behöva klippa mig. Dricker en kopp kaffe - till. Längtar ut. Längtar bort. 

Och i mitt huvud går det runt - vad gör man en lång (Anders jobbar och sedan har han innebandyträning), snöig dag med två killar i olika åldrar? De verkar hyfsat nöjda med att bara vara. Och det är ju jag också - ändå grubblar jag... vill väl vara den roliga, påhittiga mamman - men energin saknas... Simhallen är kall. På Fb rullar soliga bilder från fjällen, Kanarieöarna och Thailand förbi - nej jag är inte bitter. Jag vill ju egentligen inget hellre än att bara vara - men det är lätt att BaraVara blir städtant, mattant och konflikthanterare... Jag riskerar att bli bitterfittan. Den där som inte är nöjd där hon är. Som vill bort. Trots att hon är där hon mest vill vara... Och en brutal sanning är att den som blir mest rastlös - är jag. Tänk om jag kunde känna sådan innerlig glädje över den vita världen. Och glädjas över att marken är täckt av isglass. 

Små, kreativa projekt/utflykter sökes.