flisas

Plötsligt. Den obevekliga, oundvikliga känslan... Av otillräcklighet. Av irritation. Av trötthet. Av frustration. Det är omöjligt att säga var den kom ifrån. Om det var av "alltattgöra-ingenattskicka" - prövning, prov, sammanställningar, kurser, resor, sjukhusbesök (Sigge på VC idag, Klara till röntgen imorgon)... eller när Linus sa att "idag var det omprov" på alla kungar - det där provet de hade förra onsdagen och fick tillbaka i fredags - det där provet som var typ omöjligt att plugga till - det där provet som vi la ner mycket tid på... Vi ritade, gjorde sammanfattningar, förhörde, lyssnade på inläsningstjänst, pratade, diskuterade... Det där provet jag skickade ett mail till läraren om i fredags, direkt när han kom hem och berättade att det hade gått dåligt på provet och att han skulle ha omprov men inte visste när... Jag frågade "När blir det omprov?" Eftersom det är så de verkar jobba - prov och omprov... Jag bad om hjälp för att veta Vad han behöver kunna. Vad är viktigt? Jag vädjade om att begränsa, skala av och försöka vända misslyckanden till lyckanden. Som det är nu har han känslan innan han skriver provet att han kommer misslyckas och få omprov - och då är det svårt att lyckas. Han kunde det ganska bra här hemma... Men jag fick aldrig något svar på mitt mail. Men idag berättade han att det var "omprov idag" efter fyra dagars ledighet... Ännu ett misslyckande. Ännu en känsla av att det inte går att göra rätt... Eller kom känslan när jag försökte planera upp ett arbetsområde till sjuorna som jag knappast kommer vara med på? Eller kom den när jag hörde att barnen inte hade kommit överens här hemma innan jag kom hem? Eller var det eleven som berörde mig - som föräldrarna, bup, hab, skolan och soc har tappat greppet om... Jag vet inte... Men jag vet att den nästintill knockade mig, fick tårarna att tränga fram i ögonvrån... Att jag tappade lusten, farten, tron... Att jag plötsligt ser allt som behöver göras - tvätten, disken, blommorna, gräset, soporna... men kroppen känns blytung, förlamad, trött... Jag tror att när Anders kommer hem - så går jag på gympa. Försöker få ut frustrationen - så att jag kan ta nya tag imorgon!