flisas

Miljoner frågor. Analyser. 

Vi vända ut och in på oss själva, vårt barn - för att ge rättvisa. 

Vi vänder på stenar i graviditeten, under förlossningen, i de tidiga åren - och det vi vet nu. Vi försöker ge en sanningsenlig bild. 

Vi har varit tydliga - vi behöver ingen utredning. Vår vardag funkar. Skolan ställer till det för vårt barn - för oss. Kanske är det samhället? Man ska helst följa strömmen och passa in i mallen. För vem? För vilken skull? Vad vill skolan få fram? Vad är skolan beredd att förändra? De kunde börja med att arbeta efter råden som givits vid de två tidigare utredningarna, samt den pedagogiska utredningen...

Jag vet inte vilka förhoppningar vi har av en utredning. Vad kan vi förvänta oss? Som vi inte redan vet... vill vi veta? Hjälper det oss - och framför allt, hjälper det vårt barn? 

Jag vet vad jag önskar - jag önskar att skolan kunde leva upp till orden i skollagen - om att alla har rätt till hjälp efter sina förutsättningar... Jag önskar att alla får vara som de är. Att alla har en plats - även om man inte ryms i boxen. Jag vill att vårt barn ska få lyckas och få rätt förutsättningar att lyckas utifrån sina förutsättningar. 

Historien upprepar sig. Vi har varit med förut. 

Here we go again.

Idag opererade jag ut visdomstand nummer två. 

När jag kom hem efter att ha handlat - passade jag på att röja huset innan bedövningen skulle släppa. Jag funderade på om jag även skulle hinna klippa gräset - det gjorde jag inte... 

Historien upprepar sig - mamma fick också operera bort sina visdomständer. 

Mina två äldsta barn har dragit ut samma tänder som jag fick göra i den åldern. 

Det visar sig om de även kommer få dra ut sina visdomständer för att de växer rakt in i de andra tänderna... precis som på mamma och mig.