23/11; fredag
Jag läste (FB: Skrivbordspedagogen, för en bättre arbetsmiljö) goda råd som knäcker lärare... och tänkte på det som snurrar i mitt huvud ikväll - en fredag kväll, mellan jobb, kalas, hundpromenad, innebandymatch och speakeruppdrag...
"GODA RÅD SOM KNÄCKER LÄRARE
1. Om du provar att sätta hen längst fram i klassrummet?
Jo då, men det börjar bli lite trångt där framme vid tavlan med alla barn som har särskilda behov.
2. Har du testat att ha ett schema på tavlan med bilder.
Har faktiskt testat det, de senaste 20 åren. Har hittills inte lyckats ersätta en assistent med ett bildschema.
3. Men om du tar bort yttre stimuli och rensar klassrummet?
Du menar om jag gör om klassrummet till en klostercell med fyra tomma väggar? Ja varför inte? Kanske ska sluta med läromedel i fyrfärgtryck också. Svartvit borde inte störa så mycket.
4. Om du sätter dig ensam med eleven, funkar det inte bättre då?
Tänkte inte på det. Jag ska genast uppgradera mitt netflixkonto så att hela klassen kan titta på film medan jag sitter enskilt med eleven.
5. Om du har en mer strukturerade lektioner då?
Jo jag har strukit allt pedagogiskt flum. Nu är det bara stenciler som gäller, rakt av i nio år. Utflykter, kreativa uppgifter och gruppuppgifter får de fixa på gymnasiet.
6. Sociala berättelser i bildform? Det är framgångsrikt.
Jag har funderat på det men varje gång jag lyckas få tid med detta har eleven gått hem. Inga elever är kvar efter 19.
7. Annars ska lågaffektivt bemötande vara bra.
Håller med. Istället för att höja rösten är det bättre att smyga fram till eleven och väsa med låg röst. Det tar bättre.
8. Kollegialt lärande? Det borde ni testa. Sätt er i ring, skriv på post-it-lappar och delge varandra. Det tar tid men det är billigt. Hallå… Vart tog du vägen? Hallå…."
Råd i all välmening. Råd som är lätta att säga... Eleven i centrum. Alla elever. Hela tiden. Lektionen är helig. Alla har rätt att nå målen. Vi har testat det. Det börjar bli nog nu. Vi har vänt ut och in på oss så länge nu. Vi har fått så många klagomål på oss - från elever, från föräldrar, från politiker - men mest från oss själv. Det vi gör är aldrig gott nog - för alla. Vi sätter elev i centrum- vi sätter eleven längst fram eller längst bak... Vi strukturerar - för alla. Skriver scheman på tavlan, visar bilder - ger bildstöd, skalar av och fördjupar. Vi har testat att skrika, att vara lågaffektiva, att skratta, att hota - att skapa relationer. Det enda vi inte har testat är att bryta ihop (i alla fall inte för en längre stund) eller ge upp. Det är dags att ge förutsättningar för oss att lyckas - för eleverna att lyckas. Vi måste få tid att arbeta tillsammans, utvecklas tillsammans, hjälpa varandra, planera tillsammans - det kollegiala lärandet behöver inte vara svårare än så. Det måste finnas olika lärmiljöer för olika elever för att nå likvärdighet. För att lyckas. Jag möter så många elever varje dag som skulle må mycket bättre på en liten skola, i en liten klass, i en avskalad miljö - med en lärare som möter dem, och ser dem varje dag - utan en massa klasskompisar att ha koll på, behålla sitt ansikte inför och spela pajas för. Jag möter dagligen elever som skulle behöva större utmaningar för att utvecklas och stimuleras. Jag möter dagligen kollegor som börjar bli trötta - mycket trötta... Det är dags att minska lärarens frustration och elevens misslyckanden - det är dags att förändra och skapa riktiga förutsättningar.
Och på tal om trötta lärare så läste (FB: Skrivbordspedagogen, för en bättre arbetsmiljö) jag det här:
"TIO TRÖTTA LÄRARE
TIO trötta lärare tog sina klasser på skolbio, en fick ett nervöst sammanbrott så blev det bara nio.
NIO trötta lärare jobbade utan måtta, en brände ut sig så blev det bara åtta.
ÅTTA trötta lärare sa ”Vi protesterar nu!”, en fick sparken så blev det bara sju.
SJU trötta lärare ville fika kaffe och kex, en somnade så blev det bara sex.
SEX trötta lärare tog med sig allt jobb hem, en storknade så blev det bara fem.
FEM trötta lärare hade för låg lön för att betala sin hyra, en bytte yrke så blev det bara fyra.
FYRA trötta lärare ville en förändring se, en gick i pension så blev det bara tre.
TRE trötta lärare ville kunskapsmålen nå, en var obehörig så blev det bara två.
TVÅ trötta lärare rättade prov i månens sken, en hade sömnsvårigheter så blev det bara en.
EN trött lärare ensam var, han fick piller utskrivna så var det ingen kvar.
"GODA RÅD SOM KNÄCKER LÄRARE
1. Om du provar att sätta hen längst fram i klassrummet?
Jo då, men det börjar bli lite trångt där framme vid tavlan med alla barn som har särskilda behov.
2. Har du testat att ha ett schema på tavlan med bilder.
Har faktiskt testat det, de senaste 20 åren. Har hittills inte lyckats ersätta en assistent med ett bildschema.
3. Men om du tar bort yttre stimuli och rensar klassrummet?
Du menar om jag gör om klassrummet till en klostercell med fyra tomma väggar? Ja varför inte? Kanske ska sluta med läromedel i fyrfärgtryck också. Svartvit borde inte störa så mycket.
4. Om du sätter dig ensam med eleven, funkar det inte bättre då?
Tänkte inte på det. Jag ska genast uppgradera mitt netflixkonto så att hela klassen kan titta på film medan jag sitter enskilt med eleven.
5. Om du har en mer strukturerade lektioner då?
Jo jag har strukit allt pedagogiskt flum. Nu är det bara stenciler som gäller, rakt av i nio år. Utflykter, kreativa uppgifter och gruppuppgifter får de fixa på gymnasiet.
6. Sociala berättelser i bildform? Det är framgångsrikt.
Jag har funderat på det men varje gång jag lyckas få tid med detta har eleven gått hem. Inga elever är kvar efter 19.
7. Annars ska lågaffektivt bemötande vara bra.
Håller med. Istället för att höja rösten är det bättre att smyga fram till eleven och väsa med låg röst. Det tar bättre.
8. Kollegialt lärande? Det borde ni testa. Sätt er i ring, skriv på post-it-lappar och delge varandra. Det tar tid men det är billigt. Hallå… Vart tog du vägen? Hallå…."
Råd i all välmening. Råd som är lätta att säga... Eleven i centrum. Alla elever. Hela tiden. Lektionen är helig. Alla har rätt att nå målen. Vi har testat det. Det börjar bli nog nu. Vi har vänt ut och in på oss så länge nu. Vi har fått så många klagomål på oss - från elever, från föräldrar, från politiker - men mest från oss själv. Det vi gör är aldrig gott nog - för alla. Vi sätter elev i centrum- vi sätter eleven längst fram eller längst bak... Vi strukturerar - för alla. Skriver scheman på tavlan, visar bilder - ger bildstöd, skalar av och fördjupar. Vi har testat att skrika, att vara lågaffektiva, att skratta, att hota - att skapa relationer. Det enda vi inte har testat är att bryta ihop (i alla fall inte för en längre stund) eller ge upp. Det är dags att ge förutsättningar för oss att lyckas - för eleverna att lyckas. Vi måste få tid att arbeta tillsammans, utvecklas tillsammans, hjälpa varandra, planera tillsammans - det kollegiala lärandet behöver inte vara svårare än så. Det måste finnas olika lärmiljöer för olika elever för att nå likvärdighet. För att lyckas. Jag möter så många elever varje dag som skulle må mycket bättre på en liten skola, i en liten klass, i en avskalad miljö - med en lärare som möter dem, och ser dem varje dag - utan en massa klasskompisar att ha koll på, behålla sitt ansikte inför och spela pajas för. Jag möter dagligen elever som skulle behöva större utmaningar för att utvecklas och stimuleras. Jag möter dagligen kollegor som börjar bli trötta - mycket trötta... Det är dags att minska lärarens frustration och elevens misslyckanden - det är dags att förändra och skapa riktiga förutsättningar.
Och på tal om trötta lärare så läste (FB: Skrivbordspedagogen, för en bättre arbetsmiljö) jag det här:
"TIO TRÖTTA LÄRARE
TIO trötta lärare tog sina klasser på skolbio, en fick ett nervöst sammanbrott så blev det bara nio.
NIO trötta lärare jobbade utan måtta, en brände ut sig så blev det bara åtta.
ÅTTA trötta lärare sa ”Vi protesterar nu!”, en fick sparken så blev det bara sju.
SJU trötta lärare ville fika kaffe och kex, en somnade så blev det bara sex.
SEX trötta lärare tog med sig allt jobb hem, en storknade så blev det bara fem.
FEM trötta lärare hade för låg lön för att betala sin hyra, en bytte yrke så blev det bara fyra.
FYRA trötta lärare ville en förändring se, en gick i pension så blev det bara tre.
TRE trötta lärare ville kunskapsmålen nå, en var obehörig så blev det bara två.
TVÅ trötta lärare rättade prov i månens sken, en hade sömnsvårigheter så blev det bara en.
EN trött lärare ensam var, han fick piller utskrivna så var det ingen kvar.
Kommentarer
Trackback