flisas

Igår ystade vi - det är uppenbart att en saknas. Hjärtat krampar. Men sakta fylls det med glädje. Gemenskap. Lycka. 

Idag fryser min själ. Gråter. Jag klär på mig en extra tjock tröja. Men det hjälper inte riktigt. Katten lägger sig på magen.

Jag går en promenad. Jag ser ljuset.

Jag bakar en kaka - mammas kaka. 

Sigge och jag går till kyrkan. För att tända ljus. 

När vi går därifrån ställer sig Sigge mitt på kyrkogården och skriker: "Hej då mormor, gammelmormor och gammelmorfar. Jag älskar er!" Han vänder sig mot mig. Vi kramar och han säger att han inte bryr sig om någon hör honom för han saknar dem. Hjärtat mitt. Så fin. Och jag önskar att livet, och döden, hade varit annorlunda. Att ödet ville annorlunda.