flisas

En fantastisk dag. Klarblå himmel. Solen värmer.  En ridtur på fina pållar och en gammal vän från förr. Jag åkte hem och lagade mat och ny ingefärsdricka och läste läxan med Linus - den här veckan har han två prov och nästa vecka ett på måndag. Vi åt tillsammans. Hela familjen - Sigge och Anders hade kommit hem från städning av vallen och hockey, strax skulle Anders och Klara åka på innebandymatch och Sigge och Linus på fotbollsavslutning. Plötsligt slog det till. Ångesten. Kraven. Stressen. Jag tog fram dammsugaren. Plötsligt såg jag dammtussarna som avslöjades av solen. Plötsligt känner jag hur kroppen säger ifrån - ryggen smärtar. Plötsligt såg jag alla spanskaglosor, alla Europas länder och huvudstäder och idrottens krav på att kunna olika sorters brasor... Jag såg alla krav som inte är anpassade, nedbrutna. Jag har försökt kompensera, hitta bilder på ätbara bär och brasor, sammanfatta, hitta appar att lära sig glosor, huvudstäder och länder... Men ändå... "Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet. Du lever för stunden, precis som jag. ... Men det är nåt som gnager ändå. ... I ett virrvarr av chanser och val.... Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen. ... Här står livet i farstun, så nära inpå. Men det är nåt som gnager ändå. Det kallas tvivel, det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör. ... Här ligger ångest och prylar i drivor. ..." Jag går en runda med Myggan.