2/9
Jag går i skogen. Regnet strilar. Jag vet inte vad det är som rinner nerför mina kinder. Jag går på samma stigar som många gånger förut. Men jag känner inte igen mig. Någon har ritat om kartan utan att förklara varför eller hur. Världen har förändrats. Jag befinner mig i ingenmansland. Har allt förändrats? Eller inget? Det kanske är bra? Eller inte? Dörrar har öppnats? Eller stängts?
Den här veckan är galen. Jag är ständigt på språng. Förutom allt det vanliga har det varit tre extra möten. Jag försöker andas. Hela vägen ner i magen. Jag försöker att inte prioritera bort det jag borde må bra av - men det är svårt när varken tid
eller energi finns. Jag lägger handen på bröstet. Känner hjärtat slå hårt och okontrollerat. Ser handen röra sig. Försöker andas lugnt. Det får ta sin tid. Jag får lära mig de nya stigarna och försöka se möjligheterna. Det kommer ta tid...
Kommentarer
Trackback