flisas

Jag har ridit en runda och plockat undan efter gårdagens kalajs med tennisgänget. Jag dricker en kopp kaffe i solen, hör fåglarna, ser knopparna brista och förundras över naturens under. Dess evinnerlighet och förgänglighet. Liv och död. I ett kretslopp. Det som dör blir till liv. Det gör ont när knoppar brister. Det är vackert. Det är skört. Det är här. Och nu. En kort stund. I evigheten. Vi är en del av symbiosen.