2/12; måndag
Jag har jobbat. Suttit kvar på jobbet för att hämta Sigge på hockyn. Anders har lämnat och fortsatt till innebandyträning.
Jag går mot arenan. Jag är lite sen. Då möter jag Jesper.
Tiden hejdar sig en stund.
Det är den 2 december. Det är 6 år sedan Carolina somnade in. Det är 6 år och en dag sedan jag pratade med henne för sista gången på hennes sista fest.
Den dagen förändrades mitt liv - jag förlorade en av mina bästa vänner. Tre barn förlorade sin mamma. Jesper sin älskade. Vårt liv fortsätter. Det var inte så här det skulle bli. Men vi har ett ansvar för vårt liv.
Vi kramar om varandra. Där, mitt i vardagspusslet. Och jag känner att jag inte vill vara någonannanstans.
Jag åker hem. Mackmåndagen har aldrig känts viktigare.
Ikväll tänder jag ljus och kramar mina barn extra hårt.
Kommentarer
Trackback