Nyårsafton

2019. Snart 2020. Summering. Av året. av decenniet. Av 2000-talet. Det är lättare med ett längre perspektiv. På tjugo år har det hänt så mycket. Jag har blivit färdig lärare. Vi flyttade till Halmstad och hem igen. Vi fick barn - tre barn. Hundar har bytts ut. Vi har gift oss. Vänner har kommit, vår familj har utökats till en "grande familia" - en familj där allt är enkelt och man får vara som man är. Och några få har försvunnit - inte från hjärtat och själen... Mamma har dött. Och jag avslutade 2000-talets första decennier trasig. Och kom ur det andra mer hel. Men för alltid förändrad.
Jag har lärt mig dricka kaffe istället för te. Och nu väljer jag hellre bubbel eller rött vin istället för vitt eller cider. Jag har skapat nya vanor - såsom att alltid avsluta min tandborstning med tandtråd. Och jag tränar mer hästar än hundar. Jag har letat och famlat efter pusselbitar - och försökt fila några i kanten för att de ska passa in.
Det har varit ett årtionde när vi mer har tittat neråt än uppåt. Låt nästa bli ett då vi ser mer framåt, och åt sidorna. Ett årtionde när vänlighet blir det viktigaste ordet. Låt oss följa Kents mantra "var lite snällare än du måste". Det politiska budskapet har mest handlat om att splittra oss och få oss att komma längre ifrån varandra - nu betyder vänskap mer än någonsin. Låt oss lyssna på varandra - tala vänligt till varandra och omfamna varje möjlighet till att skratta med varandra! Låt viet bli viktigare än jaget.  Låt egoismen handla om det egna ansvaret för ens egna liv men också för våra medmänniskor. Att stå upp för varandra. Att finnas för varandra. Tillsammans.  Låt oss sluta slipa på fasaden - bygg från grunden. 
Året har bjudit på minnen att leva av. InnebandySM - silver för småland. En Pragresa. En skidresa och en cykelsemester med Grande familia. Fester med goda vänner - fyrtioårsfester, midsommar, skaldjurskväll, spontanmiddagar. En comeback för Blyte och mig - visserligen fem mil, men vad gör det? Det har också varit ett år då en del pusselbitar föll på plats. En knäoperation. En ondare rygg - igen. Pappa som fick cancer - men som också fick positiva besked.
Nu ser jag fram mot ett avslut på 2019 med goda vänner och god mat. Och sedan blickar vi fram mot 2020 med Blytes livsfilosofi - det var så tydligt idag på årets sista dag - framåt. Livsglädje. Kärlek. Tillit. Tillsammans - två blir vi. (Vi gick på vår runda, som så många gånger förut, på en bråkdel av en sekund stelnar han till, blåser upp sig till drake, hans hjärta känns genom stövlen, byxan, kjolen... han blir en drake - beredd att slåss eller fly... Det var en vattenpöl som låg framför oss. Jag hoppar av och han slappnar  av. Följer mig som en hund. Trygg. Vi gör det tillsammans. Vi går framåt. Vi tar oss igenom och förbi det som vi inte trodde att vi skulle klara.) Bring it on. 2020. Here we come.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback