16/1; onsdag
Jag går promenader i mörker. På morgonen och på kvällen. Jag ser - mer eller mindre ofrånkomligt rakt in i andra människors liv. Jag ser mina sanningar om andra människors liv.
Jag ser den äldre mannen (som jag vet bor själv) sitta själv, böjd över en tidning. Ensam.
Jag ser en familj äta kvällsmat tillsammans.
Jag ser en pappa stå böjd över sin dotter - kanske hjälper han henne med läxan.
Jag ser en tonårstjej vid en diskbänk - kanske duskade hon?
Jag ser en katt i ett fönster. Den ser oss. Följer oss med blicken. Mig och myggan.
Jag ser barn som springer omkring.
Jag ser en mamma vyssa sin lilla dotter.
Jag ser en mamma vid spisen.
Jag ser en pojke spela super mario.
Något Gus som jag går förbi har neddragna persienner. Vad försiggår därinnanför?
Och jag undrar vad man hade sett om man tittade in här?
Hade man sett barnet som spelade innebandy, dottern som lagade köttfärssås och spagetti, mamman som jobbade - böjd över en dator med en katt i knät och en hund vid fötterna?
Det är bara glimtar av liv. Spridda sanningar.
Kommentarer
Trackback