flisas

Plötsligt kände jag det jag inte vill känna - blyte var halt. Jag saktade av och bestämde att jag skulle skritta hem kortaste vägen. 

Men magkänslan sa - hoppa av. 

Han stod självklart blickstilla när jag går runt honom och lyfter hovarna. 

En stor sten hade kilat fast. Den var svår att få bort. Men det gick! 

Vi fortsatte den planerade turen. 

Jag fick ett infall att ta en nygammal runda som jag inte har ridit på flera år eftersom det finns en bro på rundan, men jag hade frågat några som har häst i närheten - och den skulle hålla. 

När vi närmar oss bron blir såklart min machohingst - som räddar mig från alla andra faror - nervös som en liten kanin. Jag hoppar av och säger till honom att följa efter. Han följer mig utan protest som en hund. All oro är som bortblåst. Fina häst! 

Nu packar vi i för pragresa. Anders är och spelar sin andra runda golf för dagen. Gräset är klippt och hunden är lämnad till Marianne. Och naglarna är målade.