30/6; söndag
För tretton år sedan hände det värsta i mitt liv. Mamma dog.
Idag har vi fixat i hennes paradis. Rensat kläder. Spikat foder. Röjt förråd.
Och vi har njutit - precis som mamma hade velat. Förvaltat och varit. Umgåtts. Grillat på bryggan. Badat. Solat.
Sen var det dags att åka hem. Klara och Anders jobbar imorgon och klara skulle träna i stan. 33 grader. Då fördriver myggan och jag tiden med att springa runt sjön.
Nu sitter vi på bryggan och vilar tills klara är klar.
På ekö!
En stor dag när vi inviger vattenklosetten!
Kommunalt vatten och avlopp!
28/6; torsdag
En ridtur avklarades i den sköna sommarmorgonen.
Och sen Stinas sommarprat.
Stina Wollter pratar om livet - men framför allt om döden. At möta döden. Hon får ett mejl från en cancersjuk 8-årig flicka och det blir starten på en djup och livsavgörande relation. Hur långt är ett liv? Och när är ett liv färdigt?
I början av programmet går Stina tillbaka 15 år i tiden, hennes syster vårdas på sjukhus för sin anorexia. Stina sitter vid sjukhussängen när systern säger att hon inte kommer att överleva sin 30-årsdag. Men det blir aldrig det samtal om hennes tankar inför döden som Stina i efterhand hade velat ha. För Stina Wollter blir relationen med den 8-åriga flickan en möjlighet att göra om och göra rätt den här gången.
Det är så svårt att göra rätt i dödens närhet.
Jag minns hur jag, för snart 13 år sedan mötte döden. Jag minns att jag inte våga röra min döda mamma. Jag minns hur majsan satt jämte henne. Den där varma sommardagen. Men jag gick inte fram. Jag minns den envisa flugan i rummet, när jag stod på tröskeln och såg döden. Kände den. Än har jag inte accepterat den. Jag grät hysteriskt då - nu gråter jag en stilla gråt. För allt som blev svårt den dagen. För allt som inte blev som det var tänkt. Av saknad. För att barnen inte fick lära känna henne.
Jag har mött den fler gånger efter det. Jag satt på sängkanten på dödens fest. När Carolina slickade på glassen och viskade ord till mig. Hon dog senare den dagen.
Under sommarpratet hinner jag gå till återvinningsstationen.
Jag har inga bra hörlurar utan får använda mina varma muffar!
Jag plockar in tvätt.
Packar för eköbesök.
Plockar upp diskmaskinen.
Tar bort nagellack och lägger på nytt.
Sitter en liten stund i solen.
27/6; torsdag
Efter en inledande ridtur på morgonen lyssnade jag på anders handens sommarprat.
En sommarprat senare är huset städat - och en lektion planerad. Om hjärnan - om att vi lever längre och är friskare och ändå är vi mer deprimerade. Våra hjärnor är utvecklade för ett helt annat liv än det vi lever i just nu med städer, skärmar och elscotrar. På sitt pedagogiska vis beskriver Anders Hansen hur våra hjärnor fortfarande är anpassade för ett liv som jägare och samlare med alla hot och faror som det innebar. Så kanske är det så att vi är genetiskt programmerade till att inte må toppen hela tiden?
Steg för steg förklarar han sedan hur fysisk aktivitet, sömn och sociala relationer är helt avgörande för vårt mående. Och hur vi med våra smarta hjärnor har byggt bort mycket av det som egentligen är naturligt för oss – och som skulle kunna få oss att må bättre än vad vi gör.
Barnen och jag har cyklat. Och fikat. Det började i sol och slutade i ösregn.
Vi fick se det som ett äventyr och ta det planerade badet i bubbelbadet istället för i sjön.
Nu lite paus innan fotbollsmatch.
25/6; tisdag
Stjärnglans åt stjärnhästen på dagens ridtur.
23/6; söndag
Midsommarhelgen 2019.
Sverigematch med burgare och vänner.
Sillunch. Kransbindning. Brännboll. Fotboll. Grill. Dans. Vänner. Tårta.
Min kropp var inte med mig riktigt, men men...
Min midsommarnattsdröm. Mina drömmars prins. Mina drömmar har handlat, i smått och stort, om honom de senaste åren. Han har krossat drömmar och överträffat dem.
Jag plockade blommar och band honom en krans. Han poserade och skakade på huvudet och åt upp blommorna!
Idag red vi en lite längre sväng. Galopperade på långa tyglar - drömmen lever.
Klara spelar innebandy i Kalmar idag - laddar för Prag med Smålandslaget. Anders fördriver tiden i Kalmar med golf.
19/6; onsdag
Första semesterdagen brände jag mig i solen - check på det.
Klaras första jobbdag på dagis, kräkte en unge - check på det. Det som inte dödar, härdar.
Första semesternatten låg jag i sängen i 12 timmar - check på det.
Idag står promenad med myggan, jobb för klara, fotbollsskola för klara och Sigge, golf för Linus och ridning för mig på schemat.
18/6; tisdag
Det spritter i kroppen. En bubblande känsla i magen. Det skulle kunna vara alla koppar automatkaffe som jag tömt under terminen - en del varma, vilket är lyx , men de flesta är kalla efter att ha stått på skrivbordet i några timmar när "något" dök upp - eller av alla snabba luncher jag slängt i mig i farten. Eller stressen över att hinna med att sammanfatta, städa, flytta och sammanställa. Men det är varken matvanorna eller stressen som orsakar bubblorna. Det är sommarlovsbubblorna. Semestern hägrar. Och sakta raderas tröttheten, stressen ut och mailen. Rebelliskt slänger jag 20 år gammalt material, och åtskilda mail i inkorgen - från föräldrar, skolledningen, om nätverksträffar, utbildningar, APT, EHT, SKA, reklam från läromedelsförfattare och inbjudningar till olika möten. Jag förtränger att det inte finns ett arbetsrum efter sommaren - inte ens ett skrivbord - i det tilltänkta rummet finns inga fönster - och ännu mindre en tanke med den nya indelningen av team. Varken pedagogisk - vi ser inte nyttan för vare sig elever eller lärare. Jag förtränger att rektorerna har lagt fram ett förslag till vikariat näta termin - som skulle kunna få oss att börja gråta - om det inte var så att semestern hägrar. Jag vägrar låta de negativa känslorna ta över. Jag väljer att stoppa huvudet i sanden. Ta på solglasögonen, hälla is i kaffet och njuta av semestern. Det inarbetade lovet - 45 timmars arbetsvecka och inarbetad semester - en evig lycka i denna ljuva sommartid, gå ut, min själ, och gläd dig vid... Just idag känns semestern lång. Det finns saker jag ska och måste göra, det finns saker jag vill och bör göra. Men just idag ska jag känna tidens långsamhet och oändlighet. Jag ska jobba långsamt. Jag ska åtmonstone försöka.
17/6; måndag
Igår red jag en runda på blyte tillsammans med Yvonne och Kim! Helt utan inslag av brallar! Det kändes som en seger! Ett halleluja moment!
Idag väntar jobb. Det känns som om kroppen redan har gått ner i viloläge, men det vill bli bra. Det blir ett par dagar av logistik på hög nivå med jobb, fotbollsskola, träningar, stockholmsjobb för Anders, läkarbesök... men sen...! Håll ut, håll om, håll
i.
15/6; lördag
En intensiv vecka går mot sitt slut. Jag sitter på blyte - vinden är ljum när den möter ansiktet - som jag har fått prioritera bort den här veckan, till förmån för jobb, fotboll, revy och student.
Jag har fått säga "nej" den här veckan - inte för att jag inte skulle hinna, utan för att hinna njuta på vägen och vara där jag är. Jag har fått göra det för att i tesla knutor mig själv - ibland tar det då lång tid att lösa upp knutarna. Jag gör
det inte utan vånda.
Tova tog studenten. Jag körde in barnen - där Anders mötte upp. Jag åkte till jobbet och hade genrep och revy. Sedan gick jag till tova. Firade. Studenter som firar som om de hade överlevt livet, trots att det endast är början, för de flesta.
Och så kom skolavslutningen. Fina klänningar. Välkammade hår. Vackra sånger. Kramar och farväl. Några berör lite extra. Eleven som hamnat snett. Eleven kramar mig hårt. Släpper inte taget utan tittar eleven in i ögonen och säger "sköt
om dig, var rädd om dig - lova!". Jag ser en annan elev och hör en se pappa svara på frågan hur det är "det är inte bra, men vi klarade den här dagen". Mot alla odds. Palliativ vård. Det skulle vara ett under om hon fanns med på skolavslutningen.
Det gjorde hon. Jag ser henne ta sin pappa under armen, stötta honom. De går ut. Tårar och skratt, blandas.
Jag hade kanske hunnit ut till två av mina barns skolavslutning. Om jag hade skyndat mig, för att sedan skynda tillbaka till jobbets avslutningsmiddag på slottet. Men jag valde att inte stressa.
Farmor, farfar, zacke, Nour och Anders fanns där. För mig blir alltid skolavslutningen lite jobbig - för jag vet att det hade varit en höjdpunkt för mamma. Hon hade tagit med sig singoallakexen och satt sig i gräset. Bjudit alla som ville ha. Vi
fick avnjuta farmors tårta. Den bästa. Man ska fira. Så mycket som möjligt. Man vet aldrig när det tar slut.
Idag har jag ridit. Klara ska jobba. Jag åker inte till Tingsryd och tittar på sigges poolspel. Jag ska sitta i solen en stund, köra klara till jobb och röja huset efter en intensiv vecka.
Ibland får man välja, prioritera - inte för att man måste, utan för att man vill och behöver.
12/6; onsdag
Jag vaknar av åska och regn. Idag stod utedag på schemat. Allt var planerat. Men planerna fick ändras.
Improvisation på hög nivå. Min kollega var ledig pga studentförberedelser. Jag var själv med 25 elever. Lekar - gärna roliga med inslag av pedagogiska syften. Vet ni?på min 4,5 år långa lärarutbildning fick jag inte ett enda tips på sådana aktiviteter.
Men jag löser det. Efter en stund lugnar sig vädret och vi går mot DN stadsvandring. Och lunch ute. Och då - hör jag åskan närma sig igen. Jag planerar återigen om. Vi går mot skolan igen. Fler roliga, pedagogiska leker.
Vi tränar inför morgondagens revy.
Väl hemma går jag en runda med hunden. Dränerad på energi. Imorgon väntar återigen en dag av underhållande, pedagogiska aktiviteter. Och studentfirande. Och revy för nian. Sedan. Skolavslutning. Snart semester. Håll ut.
9/6; söndag
En dag i Halmstads skogar.
En dag med my Gucci och Anna (och Nero och Johanna, Peder och Yvonne).
Guccis andra tävling. 50km. För ett år sedan kunde vi inte fånga honom, inte få in honom i en transport och absolut inte hälla vatten på honom.
Han går från klarhet till klarhet. Till stjärna? Det står än så länge skrivet i stjärnorna. Men idag glänste han.
7/6; fredag
Älskar långledighet.
Älskar ridturer.
Älskar spontanträffar med grannar och vänner!
Älskar sol.
Älskar mat ute.
Älskar att vara.
6/6; torsdag
Igår satt jag och tittade i kalendern - och insåg att Sigge skulle på kalas imorgon (idag) och hade bollkalle samtidigt + kiosk - vi skull strax iväg, pastavattnet kokade - Sigge skulle spela fotbollsmatch, Linus på golf och klara på fest. Trettio grader
i luften - och det var svårt att få in tillräckligt med syre i andetaget. Jag hade klarat av jobbdagar med bravur. Labb och en sammanfattande lektion med niorna. Anders fick snabbt fixa present. Vi åkte iväg på varsitt håll, utan överlappning.
Vi kom hem. Det klipptes gräs trots att klockan passerat bäst före. Huset var i förfall. Det lyktade sopor. Hunden luktade äckligt. Och tvätten surt. Mina känslor förstärktes. Vi röjde det värsta. Klara skulle hämtas. Och idag spelade Anders
golf i ottan. Jag fick en frukost av klara. Jag skjutsade Sigge på kalas och klara till träning. Dammsög. Kallade in pappa för att hämta Sigge. Jag hämtar klara. Anders är redan på vallen... Jag pratade med en kompis. Hon skulle lyssna på ljudbok
och fika med familjen i helgen. Vila. Jag hoppas på en ridtur. Håll i. Håll om. Håll ut. Vilan kommer!
4/6; tisdag
Kärlek på morgonpromenaden.
3/6; måndag på jobbet
Upptäcker gjorda på lektionen...
*Glidmedel är halt även på golvet...
*... och Funkar inte som ansiktskräm.
*Torra händer suger åt sig glidmedel....
*... och lukten från glidmedel sitter i länge.
*En del glidmedel rinner som vatten andra är som gelé.
*Kondomer borde inte kunna vara för små då de går att dra upp över foten och nästan hela vägen till knät. Och över huvudet. Och fylla med 5 liter vatten.
*Kondomer med smak luktar mindre när glidmedlet torkar.
*Doften är starkast på toppen.
*Oavsett smak så luktar de inte gott.
*osvsett lukt så smakar de inte gott.
*När kondomen spricker med 5 liter vatten - blir det mycket vatten på golvet.
//upptäckter gjorda i c8 Tc
