13/3; onsdag
Jag är hemma med sjuk Sigge - som mår hyfsat bra idag. Sitter och jobbar. Musik i lurarna. Jag har tappat farten. Och riktningen. "Vi har kryssat i motvind ... Full gas, aldrig kört i halvfart... Där varje dag är en ny dag, en annan topp ... Förlorade
min mamma och jag fick en son ... Så jag springer tills benen dom viker sig... " (På toppen av ett berg - Petter) Och nu har benen vikt sig. Ett slag i magen. Just när vi, nästan, kommit upp på toppen. Kniven vrids om i såret. Ett magplask. Luften gick
liksom ur.
Jag vet vad jag vill, jag vet ingenting ... Känns som jag är gjord utav sand. Jag bygger högt och rasar ibland. Hittar mig nån helt annanstans ..." (Sand - Molly Sanden). Mitt sandslott har rasat. Trots att jag inte visste att det var det här jag
ville - trots att det inte var min ambition eller mål... Drömmarna krossas. Jag är så nyfiken på vad det kunde gett. Jag hoppas att jag orkar bygga igen. Jag hoppas att jag kan börja om, hitta tillbaka till glädjen. Vi var inte klara än. Det roliga
skulle just börja - nu är det lätt att glömma att det är resan som är målet.
Idag kom mailet som strör salt i det djupa såret.
Och listan publicerades:
Igår red jag en runda på Baron - som jag har älskat att rida den hästen. Nu kändes det mest jobbigt. Jag hoppas att jag återigen minns varför jag rider. Att jag hittar tillbaka. Men just nu måste jag nog tillåta mig att vara besviken.
Kommentarer
Trackback