12/5; söndag
Min litenhet är stor i den stora storheten. Jag pyntar mig för att hylla den vackra kärleken. Jag försöker göra rätt. Men ibland blir det fel ändå. Det gnager i mig. Jag pratar med mina elever -försöker få dem att förstå, och så gör jag samma misstag.
Gör om - gör rätt. För fler. För människan. För kärleken.
Moraliska och etiska dilemman har påverkat min dag. Min kropp. Min själ.
Igår red jag Blyte. Jag insåg att förtroendekrisen ligger hos mig - krisen är min. Han litar på mig. Vid ett tillfälle blev han rädd. Han blåste upp sig. Jag klappade honom lugnade och sa att det är okej. Han gick. Han litade på mig. Det dröjer nog
innan vi är där vi var. Men jag är fast besluten om att vi ska ta oss igenom min kris. Vi har gjort det förut, vi kan göra det igen. Han är en fantastisk häst. Jag sitter med lätt hand, lätt rumpa och ett ordentligt mantag. Vi ska ta oss igenom
detta! Vi kan göra det - tillsammans!
Kommentarer
Trackback