24/5; fredag
Historielektionen är slut - jag är hemma. För en del elever blir resan en smärtsam påminnelse om det som de har varit med om, för en del ger det en djupare förståelse för det som man har pratat om i lektionssalen. Men jag tror att det berör alla. Det
kräver eftertanke.
Resan vittnar om det som hänt. Om psykisk och fysisk terror. Om folkmord och förintelse.
Vi besökte Stasis hemliga fängelse i stadsdelen Hohenschönhausen. Ingen visste att fängelset fanns och fångarna var fullständigt isolerad från omvärlden. Dag och natt förhördes fångarna av säkerhetspolisen (Stasi). De enda de hade kontakt med förutom förhörsledarna var de fångar som de delade cell med. Medfångarna arbetade emellertid för Stasi och allt de pratade om spelades in via dolda mikrofoner. Ingenting lämnades åt slumpen i fängelset som förblev en av DDR-regimens bäst bevarade hemligheter ända tills Berlinmuren föll 1989. Fängelset i Hohenschönhausen syntes inte från gatorna runt omkring. Det låg dolt bakom höga byggnader som Stasi förfogade över. Här fanns bland annat den central som tillverkade falska papper åt DDR-agenter. Gatorna kring huset var dessutom avstängda för civil trafik och soldater patrullerade området dygnet runt. Fängelset var heller inte utmärkt på någon karta över Östberlin – där fängelset låg fanns bara en vit fläck. De östtyska myndigheterna var så nitiska att civila flygplan dirigerades om så att ingen skulle upptäcka byggnaderna från luften. Före andra världskriget rymde byggnaderna ett ångkök men efter krigsslutet år 1945 upprättade ryssarna ett fångläger på platsen. Året därpå flyttade den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD in och började bygga om komplexet till ett fängelse. I källaren inrättade NKVD en mängd ouppvärmda, underjordiska celler där fångarna stuvades samman i veckor utan dagsljus eller frisk luft. I källaren fanns även tortyrkammare – några av dem kunde fyllas med vatten.
På 1950-talet övertog Stasi fängelset och under de följande 40 åren byggdes komplexet om och ut flera gånger. Fängelset fungerade nu som häkte för politiskt oliktänkande och regimkritiker. De nya fångvaktarna var inte mindre uppfinningsrika än ryssarna när det handlade om att knäcka internerna såväl fysiskt som psykiskt. Det var omöjligt för de 200 fångarna att komma i kontakt med varandra. Varje gång en person skulle hämtas ut ur sin cell var givetvis fängelsevakterna med. För att vara säkra på att fångarna inte skulle möta varandra i korridorerna reglerades "trafiken" med röda och gröna lampor. Alla brott mot ordningsreglerna ledde omedelbart till inlåsning i någon av fängelsets små straffceller – pyttesmå rum utan fönster, så små och med så lågt i tak att fången varken kunde stå upprätt eller ligga utsträckt. De fänglade vilseleddes. Varje gång internerna skulle byta avdelning eller kontrolleras av en läkare skickades de iväg på en åktur i någon av fängelsets fångtransportbilar. Även om läkaren befann sig i fängelset eller personen bara skulle flyttas till en annan cell, kördes de alltså först runt i Berlin i anonyma fångtransporter utan fönster. Syftet var att få fångarna att tro att de transporterades till ett nytt fängelse. I själva verket kördes de bara tillbaka till Hohenschönhausen.
(https://varldenshistoria.se/kultur/guider/har-lag-ddrs-hemliga-fangelse)
Vi besökte Sachsenhausen - ett koncentrationsläger i Oranienburg, norr om Berlin. Det byggdes i juli 1936, av en grupp fångar som hämtades från andra läger. Sachsenhausen byggdes mer än tre år innan kriget bröt ut, men enligt SS-chefen Heinrich Himmler så byggdes det med syftet att ett stort antal fångar skulle kunna placeras där under det kommande kriget.
Sachsenhausen var verksamt som koncentrationsläger i nästan nio år. Under dessa år passerade alla olika kategorier av fångar lägret: politiska fångar, judar, romer, homosexuella, kriminella, Jehovas vittnen med flera. Under kriget kom också krigsfångar och ett stort antal fångar från de tyskockuperade länderna till lägret. Största delen av alla norrmän som deporterades till Tyskland, placerades i Sachsenhausen.
Efter Kristallnatten i november 1938, sändes 1 800 judar till Sachsenhausen. Omkring 450 av dem mördades efter ankomsten. Under 1940 sändes 26 000 polska fångar till lägret. Sommaren 1941 genomförde nazisterna massavrättningar av sovjetiska krigsfångar i Sachsenhausen. Under några månader skjöts mellan 13 000 och 18 000 krigsfångar.
År 1943 installerades en gaskammare i lägret, men den användes bara vid ett fåtal särskilda tillfällen. Ett av dessa var i februari 1945, när SS gasade ihjäl tusentals sjuka och svaga fångar, innan lägret skulle evakueras.
Det utfördes också fruktansvärda medicinska experiment på romer, judar och homosexuella i Sachsenhausen. SS-läkaren Werner Fisher försökte bland annat bevisa att romers blod var annorlunda än "ariskt blod". Judar och romer mördades, för att deras skelett och organ skulle användas som forskningsobjekt vid tyska universitet.
Under huvudlägret Sachsenhausen fanns 61 satellitläger där fångarna tvingades till slavarbete för olika tyska företag. En av de största och värsta arbetsplatserna var ett tegelbruk i närheten av huvudlägret. Där arbetade omkring 2 000 fångar varje dag. Arbetet var hårt och tungt och en stor del av de som arbetade där dog efter kort tid. Från och med 1943 fick många av fångarna arbeta med krigsmaterielproduktion, bland annat med att tillverka motorer till flygplan och stridsvagnar. Tegelbruket gjordes om till en granatfabrik år 1944.
Sachsenhausen var byggt för 10 000 fångar men i början av 1945 fanns över 50 000 fångar i lägret. Uppskattningsvis passerade totalt omkring 200 000 fångar Sachsenhausen. Omkring 30 000 av dem dog i lägret. Denna dödssiffra inkluderar inte de sovjetiska krigsfångar som fördes till Sachsenhausen enbart för att avrättas sommaren 1941.
När den sovjetiska armén närmade sig våren 1945, evakuerades Sachsenhausen. De flesta av fångarna tvingades ut på en dödsmarsch genom Tyskland. Många dog utefter vägen.
Sachsenhausen befriades av sovjetiska trupper den 27 april 1945. Kvar i lägret fanns då endast 3 000 fångar.
(https://www.levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/forintelsen/koncentrationslager/sachsenhausen)
Givetvis tittade vi på muren. Orsaken till Berlinmurens uppförande var att Östtyskland höll på att tömmas på människor, främst på unga och välutbildade medborgare. I och med detta hotades hela Östtysklands och det kommunistiska systems överlevnad. Från 1949 till 1961 hade 2,7 miljoner människor lämnat landet för friheten i Västtyskland. Nu stoppades detta. Hädanefter var en flykt över eller under muren förenad med livsfara. Trots detta lyckades omkring 5000 personer att fly till Västberlin fram till murens fall den 9:e november 1989. Beräkningar visar samtidigt att ca 150-200 personer dödades vid dessa flyktförsök.
Enligt den östtyska kommunistregimen var det officiella syftet med Berlinmuren att förhindra inkräktare från väst att ta sig in i landet. De östtyska ledarna gav den därför namnet "Den antifascistiska skyddsmuren".
För västvärldens människor (och många av de instängda östtyskarna) utgjorde Berlinmuren en konstruktion som tydligt visade upp den fysiska järnridå som skilde östblocket från länderna i väst. Muren blev på så sätt en symbol för ofrihet och för den kommunistiska diktaturen som växte fram i Östeuropa under kalla kriget. Berlinmuren revs 1989 i samband med återföreningen av Tyskland.
Vi besökte Förintelsemonumentet - ett minnesmärke i centrala Berlin. Det tillägnades alla judar som blev mördade under förintelsen. Minnesmärket består av 2711 betongpelare med olika höjd.
När man går på gatorna finns det snubbelstenar - guldfärgade gatustenar - med namn och vilket år personerna i huset deporterades, och till vart - det är en påminnelse om det vi inte får glömma. I några hus finns skott i fasaden. Historien upprepar
sig. Om detta må vi berätta…
Vi har såklart sett ännu mer. Upplevt ännu mer. På en resa händer det mycket. Mycket som behöver bearbetas. Det behövs tid för eftertanke. Jag gjorde det på Blyte idag. Listan på vad jag ska göra idag är lång - men jag jobbar långsamt. Jag blandar högt
och lågt. Det djupa med det ytliga. Eftertankar med ytligheter. Lite trött. Vi har tyvärr fått brottas med stora dilemman på resan - då ett par elever drack en kväll och fick skickas hem. Vi vill ha med alla. Men vi måste följa regler. Vi kan inte bara
se mellan fingrarna. Vi får inte blunda. Vi får inte sluta bry oss.
Vi besökte Stasis hemliga fängelse i stadsdelen Hohenschönhausen. Ingen visste att fängelset fanns och fångarna var fullständigt isolerad från omvärlden. Dag och natt förhördes fångarna av säkerhetspolisen (Stasi). De enda de hade kontakt med förutom förhörsledarna var de fångar som de delade cell med. Medfångarna arbetade emellertid för Stasi och allt de pratade om spelades in via dolda mikrofoner. Ingenting lämnades åt slumpen i fängelset som förblev en av DDR-regimens bäst bevarade hemligheter ända tills Berlinmuren föll 1989. Fängelset i Hohenschönhausen syntes inte från gatorna runt omkring. Det låg dolt bakom höga byggnader som Stasi förfogade över. Här fanns bland annat den central som tillverkade falska papper åt DDR-agenter. Gatorna kring huset var dessutom avstängda för civil trafik och soldater patrullerade området dygnet runt. Fängelset var heller inte utmärkt på någon karta över Östberlin – där fängelset låg fanns bara en vit fläck. De östtyska myndigheterna var så nitiska att civila flygplan dirigerades om så att ingen skulle upptäcka byggnaderna från luften. Före andra världskriget rymde byggnaderna ett ångkök men efter krigsslutet år 1945 upprättade ryssarna ett fångläger på platsen. Året därpå flyttade den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD in och började bygga om komplexet till ett fängelse. I källaren inrättade NKVD en mängd ouppvärmda, underjordiska celler där fångarna stuvades samman i veckor utan dagsljus eller frisk luft. I källaren fanns även tortyrkammare – några av dem kunde fyllas med vatten.
På 1950-talet övertog Stasi fängelset och under de följande 40 åren byggdes komplexet om och ut flera gånger. Fängelset fungerade nu som häkte för politiskt oliktänkande och regimkritiker. De nya fångvaktarna var inte mindre uppfinningsrika än ryssarna när det handlade om att knäcka internerna såväl fysiskt som psykiskt. Det var omöjligt för de 200 fångarna att komma i kontakt med varandra. Varje gång en person skulle hämtas ut ur sin cell var givetvis fängelsevakterna med. För att vara säkra på att fångarna inte skulle möta varandra i korridorerna reglerades "trafiken" med röda och gröna lampor. Alla brott mot ordningsreglerna ledde omedelbart till inlåsning i någon av fängelsets små straffceller – pyttesmå rum utan fönster, så små och med så lågt i tak att fången varken kunde stå upprätt eller ligga utsträckt. De fänglade vilseleddes. Varje gång internerna skulle byta avdelning eller kontrolleras av en läkare skickades de iväg på en åktur i någon av fängelsets fångtransportbilar. Även om läkaren befann sig i fängelset eller personen bara skulle flyttas till en annan cell, kördes de alltså först runt i Berlin i anonyma fångtransporter utan fönster. Syftet var att få fångarna att tro att de transporterades till ett nytt fängelse. I själva verket kördes de bara tillbaka till Hohenschönhausen.
(https://varldenshistoria.se/kultur/guider/har-lag-ddrs-hemliga-fangelse)
Vi besökte Sachsenhausen - ett koncentrationsläger i Oranienburg, norr om Berlin. Det byggdes i juli 1936, av en grupp fångar som hämtades från andra läger. Sachsenhausen byggdes mer än tre år innan kriget bröt ut, men enligt SS-chefen Heinrich Himmler så byggdes det med syftet att ett stort antal fångar skulle kunna placeras där under det kommande kriget.
Sachsenhausen var verksamt som koncentrationsläger i nästan nio år. Under dessa år passerade alla olika kategorier av fångar lägret: politiska fångar, judar, romer, homosexuella, kriminella, Jehovas vittnen med flera. Under kriget kom också krigsfångar och ett stort antal fångar från de tyskockuperade länderna till lägret. Största delen av alla norrmän som deporterades till Tyskland, placerades i Sachsenhausen.
Efter Kristallnatten i november 1938, sändes 1 800 judar till Sachsenhausen. Omkring 450 av dem mördades efter ankomsten. Under 1940 sändes 26 000 polska fångar till lägret. Sommaren 1941 genomförde nazisterna massavrättningar av sovjetiska krigsfångar i Sachsenhausen. Under några månader skjöts mellan 13 000 och 18 000 krigsfångar.
År 1943 installerades en gaskammare i lägret, men den användes bara vid ett fåtal särskilda tillfällen. Ett av dessa var i februari 1945, när SS gasade ihjäl tusentals sjuka och svaga fångar, innan lägret skulle evakueras.
Det utfördes också fruktansvärda medicinska experiment på romer, judar och homosexuella i Sachsenhausen. SS-läkaren Werner Fisher försökte bland annat bevisa att romers blod var annorlunda än "ariskt blod". Judar och romer mördades, för att deras skelett och organ skulle användas som forskningsobjekt vid tyska universitet.
Under huvudlägret Sachsenhausen fanns 61 satellitläger där fångarna tvingades till slavarbete för olika tyska företag. En av de största och värsta arbetsplatserna var ett tegelbruk i närheten av huvudlägret. Där arbetade omkring 2 000 fångar varje dag. Arbetet var hårt och tungt och en stor del av de som arbetade där dog efter kort tid. Från och med 1943 fick många av fångarna arbeta med krigsmaterielproduktion, bland annat med att tillverka motorer till flygplan och stridsvagnar. Tegelbruket gjordes om till en granatfabrik år 1944.
Sachsenhausen var byggt för 10 000 fångar men i början av 1945 fanns över 50 000 fångar i lägret. Uppskattningsvis passerade totalt omkring 200 000 fångar Sachsenhausen. Omkring 30 000 av dem dog i lägret. Denna dödssiffra inkluderar inte de sovjetiska krigsfångar som fördes till Sachsenhausen enbart för att avrättas sommaren 1941.
När den sovjetiska armén närmade sig våren 1945, evakuerades Sachsenhausen. De flesta av fångarna tvingades ut på en dödsmarsch genom Tyskland. Många dog utefter vägen.
Sachsenhausen befriades av sovjetiska trupper den 27 april 1945. Kvar i lägret fanns då endast 3 000 fångar.
Givetvis tittade vi på muren. Orsaken till Berlinmurens uppförande var att Östtyskland höll på att tömmas på människor, främst på unga och välutbildade medborgare. I och med detta hotades hela Östtysklands och det kommunistiska systems överlevnad. Från 1949 till 1961 hade 2,7 miljoner människor lämnat landet för friheten i Västtyskland. Nu stoppades detta. Hädanefter var en flykt över eller under muren förenad med livsfara. Trots detta lyckades omkring 5000 personer att fly till Västberlin fram till murens fall den 9:e november 1989. Beräkningar visar samtidigt att ca 150-200 personer dödades vid dessa flyktförsök.
Enligt den östtyska kommunistregimen var det officiella syftet med Berlinmuren att förhindra inkräktare från väst att ta sig in i landet. De östtyska ledarna gav den därför namnet "Den antifascistiska skyddsmuren".
För västvärldens människor (och många av de instängda östtyskarna) utgjorde Berlinmuren en konstruktion som tydligt visade upp den fysiska järnridå som skilde östblocket från länderna i väst. Muren blev på så sätt en symbol för ofrihet och för den kommunistiska diktaturen som växte fram i Östeuropa under kalla kriget. Berlinmuren revs 1989 i samband med återföreningen av Tyskland.
Kommentarer
Trackback