12/11; tisdag
I min bästa värld
Kom eleverna till skolan för att de ville.
Hade jag inte behövt sätta betyg och framför allt hade man inte "gjort saker för att få betyg" - utan för att man ville.
Hade alla fått den hjälp de behövde och utvecklats utifrån sina förutsättningar.
Hade vi kunnat fokusera på allt bra i ställer för att se "fläcken". Se styrkor och färdigheter - det positiva- istället för felaktigheter och problem - det negativa.
I många situationer i vårt liv behöver vi lära oss "Zooma in och zooma ut" – det är en viktig del för att vi ska få förståelse för att vår situation inte är så dålig som vi ofta vill få den till att vara.
Mellan åren 1997-2006 så var en man vid namn Kofi Annan generalsekreterare och alltså högsta chef för FN (och som förresten är gift med en svenska). Under dessa år som kämpade Kofi Annan för att skapa fred, förändra orättvisor i världen, och helt enkelt försöka göra världen till en bättre plats. Men han kom också under dessa år i kontakt med oerhörda hemskheter. Samvetslösa människor, krig, folkmord, korruption, övergrepp – Mörker. Men han fortsatte hela tiden att kämpa för att göra världen bättre. En tid efter att Kofi Annan hade slutat som generalsekreterare för FN fick han frågan om hur han under denna perioden och fortfarande idag kunde se sig själv som en optimist och ha en så positiv inställning trots alla hemskheter, all frustration, allt motstånd och allt jobbigt han sett och varit med om. Kofi Annan tittade då på journalisten som ställt frågan och började sedan berätta en historia om när han var liten och gick i skolan. Kofi Annan var en av skoleleverna och satt i klassrummet när läraren kom in i rummet. Läraren tog fram ett vitt papper och ritade en svart prick på pappret. Han höll sedan upp pappret framför eleverna och frågade vad de såg. Kofi Annan och alla de andra svarade att de såg en svart prick. Läraren tittade allvarligt på alla eleverna. "Nej, det är fel", svarade läraren. Kofi Annan och resten av eleverna kände sig förvirrade. Då svarade läraren: "Det här allra främst ett vitt papper. En liten del av det vita pappret innehåller en svart prick. Låt inte allt fokus ligga på det svarta i tillvaron när det finns så mycket ljus". Åter vände sig Kofi Annan till journalisten och svarade leende: "Och därför är jag en optimist."
Det är så lätt att vi fokuserar och låser oss vid det mörka, dystra och svåra. Ingen optimism, bara negativt. Men tänk på det vita pappret och den där svarta pricken. Den svarta pricken som ibland är brutalt hemsk och jobbig —men som trots allt faktiskt bara är en prick på ett stort vitt papper.
Vi behöver inse att ljuset är större än mörkret. Utan att föringa det jobba och problemen.
I kväll lät jag månen lysa upp den kompakta himlen på kvällens ridtur. En ljus punkt i det mörka. Ibland försvann den bakom molnen. Ibland bländande den mig. Ledde mig framåt.
