flisas

Innan ett lov får jag alltid lite ångest. Så mycket jag vill göra. Behöver göra. Samtidigt som jag inte vill göra något. Våra barn är i olika åldrar och det är svårt att hitta något som alla vill göra. Det här lovet var speciellt. Klaras knäoperation är planerad till tisdag. Hon ville inte missa träningar. Vi behövde alla vila upp oss, samtidigt som vi blir rastlösa om de inte händer något... Men vi fick balans. Och har fyllt dagarna med lagom mycket. Fyllt på med energi. 

Igår var det den traditionsenliga ystningen. På alla själars dag... Alltid uppenbart att en saknas. Men mysigt och trevligt!