flisas

Och sen valde jag hösten och hästen framför gympan. 

Höst och häst är en fantastisk kombination. 

Jag sitter på blyte och plötsligt kommer det över mig. Jag letar efter tecken. Tecken på att mamma vet. Jag vill att hon vet. Att hon är med. Jag skulle så gärna vilja veta att hon vet.

Jag rider mot solnedgången.  Jag njuter av solens sista strålar och låter solen torka tåren som letat sig nerför kinden. Det finns så mycket jag skulle vilja berätta och prata om - hon var en av de klokaste människorna jag har mött. Hon fattas mig. Det skär i bröstet. 

Jag andas in höst och häst och där någonstans blir det lättare att andas igen. Saknaden lite lättare att hantera.