19/4; söndag
Jag kan jobba hur mycket som helst. Jag blir aldrig klar. Och jag kan jobba varifrån som helst. Till och med på hästen. Framför TV:n en sen kväll eller på promenaden. Jag har en agenda och försöker följa den. Försöker begränsa mig. Försöker stoppa tankarna när de kommer den tidiga morgonen, mitt i natten eller vid matbordet. Jag prioriterar och stryker på listan. Jag försöker vara ledig när jag ska vara ledig. Försöker jobba klart på jobbet. Det är viktigt att få känna sig ledig. Nu är det svårare än någonsin.
Varje morgon samlas vi lärare tillsammans med rektorerna. Vi löser dagens lektioner genom att vikariera för de lärare som är borta. Det har varit en lång lista varje morgon. Ett svårt pussel att lägga. Skoldagen ska rulla på som vanligt - trots att inget är som vanligt... Vi ska stanna hemma vid minsta symptom - restriktioner som vi alla behöver följa. Vi tjänar på att inte ställa in lektioner - för elevernas skull, för lugnet i korridoren. Men det äter upp oss lärare. Äter upp vår planeringstid. Vår rättningstid. Vår tid för reflektion och utvärdering. Naggar oss i kanten. Vi orkar. Nätt och jämt. Kippar efter andan. Löser det. Näsan över vattenytan. Good enough har fått en ny innebörd för Sveriges lärarkår. På bekostnad av oss själva.
Vi tvättar händerna och ser till att eleverna gör det. Vi dricker kaffe och baddar ansiktet. Vi ger eleverna uppgifter på classroom - några elever har varit borta länge nu. Några arbetar hemifrån. Andra inte. Jag behöver underlag för bedömning. Många elever har jag underlag för då de varit på plats, andra elever saknar jag helt underlag för då de helt enkelt inte varit i skolan. Våra nationella prov blev inställda. Nu gör vi egna. Summativa bedömningar som blir viktigare för en del elever - helt enkelt för att jag knappt har sett dem den här terminen. De tillfällen jag i vanliga fall har att samla underlag har, under rådande omständigheter, helt enkelt inte funnits.
Fler och fler saker som läggs till på att-göra-listan utöver de ordinarie saker som alltid finns. Vi ska vara förberedda för att inte vara på plats, vi ska se till att det finns uppgifter om vi inte är där - eller om det blir fjärrundervisning, och till elever som är på plats eller som är hemma. Nya erfarenheter att reflektera över och nya uppgifter att ta sig an utan att för den delen ta bort några av de gamla. Det har blivit ännu svårare att bli "klar". Ännu svårare att begränsa. Ännu svårare att känna sig nöjd...
Så här sitter jag - som jag gjorde i fredags kväll, i går och på morgonen idag (och på natten när jag vaknade) - och försöker hinna ikapp. Visserligen i solen. Efter en ridtur. Livet är inte som vanligt.
Varje morgon samlas vi lärare tillsammans med rektorerna. Vi löser dagens lektioner genom att vikariera för de lärare som är borta. Det har varit en lång lista varje morgon. Ett svårt pussel att lägga. Skoldagen ska rulla på som vanligt - trots att inget är som vanligt... Vi ska stanna hemma vid minsta symptom - restriktioner som vi alla behöver följa. Vi tjänar på att inte ställa in lektioner - för elevernas skull, för lugnet i korridoren. Men det äter upp oss lärare. Äter upp vår planeringstid. Vår rättningstid. Vår tid för reflektion och utvärdering. Naggar oss i kanten. Vi orkar. Nätt och jämt. Kippar efter andan. Löser det. Näsan över vattenytan. Good enough har fått en ny innebörd för Sveriges lärarkår. På bekostnad av oss själva.
Vi tvättar händerna och ser till att eleverna gör det. Vi dricker kaffe och baddar ansiktet. Vi ger eleverna uppgifter på classroom - några elever har varit borta länge nu. Några arbetar hemifrån. Andra inte. Jag behöver underlag för bedömning. Många elever har jag underlag för då de varit på plats, andra elever saknar jag helt underlag för då de helt enkelt inte varit i skolan. Våra nationella prov blev inställda. Nu gör vi egna. Summativa bedömningar som blir viktigare för en del elever - helt enkelt för att jag knappt har sett dem den här terminen. De tillfällen jag i vanliga fall har att samla underlag har, under rådande omständigheter, helt enkelt inte funnits.
Fler och fler saker som läggs till på att-göra-listan utöver de ordinarie saker som alltid finns. Vi ska vara förberedda för att inte vara på plats, vi ska se till att det finns uppgifter om vi inte är där - eller om det blir fjärrundervisning, och till elever som är på plats eller som är hemma. Nya erfarenheter att reflektera över och nya uppgifter att ta sig an utan att för den delen ta bort några av de gamla. Det har blivit ännu svårare att bli "klar". Ännu svårare att begränsa. Ännu svårare att känna sig nöjd...
Så här sitter jag - som jag gjorde i fredags kväll, i går och på morgonen idag (och på natten när jag vaknade) - och försöker hinna ikapp. Visserligen i solen. Efter en ridtur. Livet är inte som vanligt.
Kommentarer
Trackback