flisas

En ridtur och stund i stallet. 

Städning. 

Lite bedömning och betygssättning innan god mat och spelkväll. 

Efter den här veckan är helgen extra  efterlängtad. Det har hänt för mycket tråkigheter på en vecka på jobbet. Efter en jobbig vår - och höst. Där pandemin har präglat samhället - och skolan. I tidningar och på sociala medier har det skrivits mycket om Tc. Oftast av folk som inte har en aning. Aningen sensationslystna. Det går inte att försvara, eller förklara, någon av händelserna. Det är så många misslyckanden bakom - av enskilda personer, av skolan och av samhället. Så många öden. Det är barn vi pratar om och som ställs mot väggen. Och bakom barnen finns förtvivlade föräldrar och runt dem finns ledsna syskon och vänner...

I svårigheterna med att få ihop skolans verksamhet i år, med hög personalfrånvaro och oro, tappar vi kanske en del av det sociala arbetet? Kanske det viktigaste uppdraget vi har? Men TC är ingen skola i kaos eller i förfall, tvärtom. Jag känner inte igen bilden av en otrygg skola. 

Nu försöker vi ladda våra batterier, så vi orkar lite till. För våra barns skull.