flisas

Jag rider en runda på Blyte. Det är lucia. Jag sjunger som så ofta när jag rider själv - idag är det luciasånger på repertoaren. Det är fragment av sånger. En rad som har satt sig. En strof. Några ord. Ibland dikt - ibland verklighet - och ibland är gränsen hårfin och otydlig.
"… Nu viker mörkret undan, nu ljusnar det igen - men det är inte våren som är betvingaren, för marken den är frusen och klädd i vinterskrud…
… Skumma ligga stigarna där mänskobarnen gå,
och tysta ruva stugorna med snöskägg på. …
… Hon kommer den goda med ljuset hit,
hon kommer med hälsning om julefrid …
… Den femte han var apelgrå, apelgrå,
apelgrå, den plägade Staffan rida på. …
… Se livet, som höljes av frost och av snö,
skall seger ånyo dock vinna.
Välkommen, välkommen på nytt i vårt hus,
du ljusbrud, som natten betvingar
och tänder i mörkret en strimma av ljus
och hoppet och glädjen oss bringar! …
… Tänd ett ljus och låt det brinna
Låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
Men det blir ljusare igen
Tänd ett ljus för allt du tror på
För den här planeten vi bor på
Tänd ett ljus för jordens barn
Dom dom dom
Jag såg en stjärna falla
Det var inatt när alla sov
Jag tror jag önskade
Att du var nära …
...Lova var rädd om dig själv
En hälsning du får
Tänd ett ljus och låt det brinna
Låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
Men det blir ljusare igen…
...Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är. …
… Och jag vill tända en stjärna till
Den som har frusit och gått fel i världen
För den som inte finns hos oss
Tänder vi nu ett bloss
Brinner en låga klar
Kom hit, här är de …
...December kommer, allt går fort
Värre och värre för varje år
Höll min mamma samma takt
Eller var vår värld en annan då
Där människor var hemma och umgicks ihop
Gjorde pyssel och slog in paket se på oss nu, vi rusar iväg, försöker köpa oss julefrid
Vill ha en stilla natt, en helig natt
Att höra ängelns röst, är en outsäglig tröst vill se en stjärna klar, lite frid får jag
Få sluta denna dag med en stilla natt..."
Det är en märklig tid vi lever i. Jag såg kantareller i diket på dagens tur. 

Och jag tänker på samtalet i veckan. Hur förklarar man för någon skillnad mellan vän och fiende? Var går gränsen mellan skratt och hånskratt? Hur säger man till någon att de skrattar åt en istället för med? Varför frågar man om personen har några vänner - när man inte tror man vill höra svaret och egentligen redan vet... Att vänskap inte ska bygga på villkor dikterat av en person. Att det aldrig är okej att någon får en att göra saker man inte vill, får och ska… 

Vi behöver hopp och tro. Vi behöver ljus. Och lugn. Värme och tröst. Det är mörkt nu - men det kommer bli ljusare igen.