21/1; fredag
Veckan har varit full av sammanträffanden - öden? Slump? För att nämna några...
Martina och jag satt och pratade mammografi - och i samma stund hittar jag en tennisbollsstor knöl i Myggans armhåla (mer om den senare).
Någon dag senare skrollar jag på fb, och så plötsligt är det ett klipp som lockar mig att öppna det - trots att jag aldrig gör det i ren princip. Samtidigt fångar något mig på TV:n - det är samma klipp. Klippet på älgen i skidbacken i Åre.
Någon dag senare tittar Linus och jag på skidor från Åre - då frågar Linus om jag har varit i Åre. Jag nöjer inte m ed att säga "ja", utan jag berättar att vi åkte upp samma kväll som Olof Palme mördades. Jag minns det så väl. Mamma och pappa som ville lyssna på radio - och höra om det kom några nyheter - själv tröttnade jag snabbt på sorgemusiken som spelades. Linus frågar vem Palme var - och jag berättade - och i samma stund kommer det ett reportage på TV om Palmemordet...
Tillbaka till knölen. Jag beställde en tid på djursjukhuset - det är svårt att acceptera en knöl utan att kolla upp den. Idag var vi där. Veterinären trodde att det var en godartad knöl. Hon tog ett prov på den. För säkerhetsskull. Och troligtvis behöver man ta bort den i vilket fall eftersom den sitter illa till, den är stor och den kommer troligtvis att sakta bli större.
Appråpå hundar. Jag har tänkt på en sak. Om ni är min vän. Om ni känner förtroende för mig. Fråga mig innan ni skaffar hund. Jag förstår att man vill ha en "fin" hund. Människan har alltid haft sinne för vad som är fult och vackert. Man har avlat fram flera hundra raser - variationer av smak och behov. En hund blir ännu finare om den passar för ändamålet. Man tror att hunden och hunden har levt "tillsammans" i ca 12000 år. Under den tiden har både hunden och människan förändrats. Hundens historia kan ses som historien över hur människans krav har förändrats. Människor har försökt forma hundar som passar för olika behov och syften - jakthundar, vallhundar, gårdshundar, vakthundar, sällskapshundar... Det är oftast svårt att få en jakthund att börja valla eller stanna på tomten. Det är svårare att göra vissa raser till brukshundar. Man kan göra det olika svårt för sig. Och självklart finns det individer inom en ras som är undantag från den regeln som evolutionen har skapat genom slump, naturligt urval och gediget avelsarbete. Kunskap ger makt, men brist på kunskap kan leda till dumheter och svårigheter. Och att köpa "fel hund" kan skapa onödiga konflikter. När vi försöker få den att passa in i sammanhang den inte är ämnad för kan det leda till problem.
Jag är ingen expert - jag försöker vara ödmjuk. Men jag vill så gärna att man köper "rätt hund" - jag vill bara att se människor och hundar som får glädje av varandra.
Martina och jag satt och pratade mammografi - och i samma stund hittar jag en tennisbollsstor knöl i Myggans armhåla (mer om den senare).
Någon dag senare skrollar jag på fb, och så plötsligt är det ett klipp som lockar mig att öppna det - trots att jag aldrig gör det i ren princip. Samtidigt fångar något mig på TV:n - det är samma klipp. Klippet på älgen i skidbacken i Åre.
Någon dag senare tittar Linus och jag på skidor från Åre - då frågar Linus om jag har varit i Åre. Jag nöjer inte m ed att säga "ja", utan jag berättar att vi åkte upp samma kväll som Olof Palme mördades. Jag minns det så väl. Mamma och pappa som ville lyssna på radio - och höra om det kom några nyheter - själv tröttnade jag snabbt på sorgemusiken som spelades. Linus frågar vem Palme var - och jag berättade - och i samma stund kommer det ett reportage på TV om Palmemordet...
Tillbaka till knölen. Jag beställde en tid på djursjukhuset - det är svårt att acceptera en knöl utan att kolla upp den. Idag var vi där. Veterinären trodde att det var en godartad knöl. Hon tog ett prov på den. För säkerhetsskull. Och troligtvis behöver man ta bort den i vilket fall eftersom den sitter illa till, den är stor och den kommer troligtvis att sakta bli större.
Appråpå hundar. Jag har tänkt på en sak. Om ni är min vän. Om ni känner förtroende för mig. Fråga mig innan ni skaffar hund. Jag förstår att man vill ha en "fin" hund. Människan har alltid haft sinne för vad som är fult och vackert. Man har avlat fram flera hundra raser - variationer av smak och behov. En hund blir ännu finare om den passar för ändamålet. Man tror att hunden och hunden har levt "tillsammans" i ca 12000 år. Under den tiden har både hunden och människan förändrats. Hundens historia kan ses som historien över hur människans krav har förändrats. Människor har försökt forma hundar som passar för olika behov och syften - jakthundar, vallhundar, gårdshundar, vakthundar, sällskapshundar... Det är oftast svårt att få en jakthund att börja valla eller stanna på tomten. Det är svårare att göra vissa raser till brukshundar. Man kan göra det olika svårt för sig. Och självklart finns det individer inom en ras som är undantag från den regeln som evolutionen har skapat genom slump, naturligt urval och gediget avelsarbete. Kunskap ger makt, men brist på kunskap kan leda till dumheter och svårigheter. Och att köpa "fel hund" kan skapa onödiga konflikter. När vi försöker få den att passa in i sammanhang den inte är ämnad för kan det leda till problem.
Jag är ingen expert - jag försöker vara ödmjuk. Men jag vill så gärna att man köper "rätt hund" - jag vill bara att se människor och hundar som får glädje av varandra.
Kommentarer
Trackback