25/2; tisdag
Är man dum -stressad - ska man lida.
Jag vet fortfarande inte vad jag gjorde för fel...
Jag skulle på jobbmöte - jag var sen och hittade en plats att parkera. Upenbart fel plats...
Och så körde jag från mötet. En timme senare körde jag samma väg igen - åt samma håll. Då hade jag lämnat ett barn på innebandy och hämtat ett.
Jag åkte till stallet. Stressad.
Jag mockade.
Tog in blyte.
Jag lyssnade på han monotona, rofyllda tuggande.
Jag red ut. Hovarna klapprade rytmiskt mot asfalten.
Jag andades in. Andades ut. Lät axlarna sjunka. Slöt ögonen en kort stund. Följde med i hans mjuka rörelser i den allt mörkare kvällen. Jag tittar upp mot himlen - jag ser inga stjärnor. Men det finns en trygghet att jag vet att de finns där - bakom molnen.
Jag pysslade om blyte och sopade golvet - det finns inte en stalltjej som kan lämna ett stall utan att ha sopat.
Jag kom hem till lagad mat, goda besked om myggans knöl, klaras knä och semlor på fettisdagen.
Jag betalade räkningen, och skrynklade ihop lappen. "Borta".
Sudda sudda sudda bort din sura min...
Kommentarer
Trackback