flisas

Mannen är sjuk. Sigge hade innebandyträning. 

Mitt effektiva jag handlade och jobbade under tiden. 

Och så kom vi hem. Åt lunch. 

Och så hade vi lakerskiosken. Men innan dess lekte jag martyr. Städade - plockade in tvätt och dammsög. Trots att det egentligen inte fanns tid - eller ork. 

Sedan hade den sjuke mannen glömt tala om att Sigge skulle gå på matchen ikväll. Så plötsligt skulle Sigge med - och klara, hon skulle jobba på matchen. Och sedan ska de ju hem ikväll - en vid 20 och en vid 2130. Och jag blev trött. Ensam. Stressad. Frustrerad. Över att inte veta hela bilden eller kunna planera. Och över att inte hinna rida... 

Jag jobbade i kiosken. Och jag lyckades styra upp att Sigge kan åka med en kompis ikväll och så hämtar jag honom när jag hämtar klara. Jag har just kommit hem. Trött. 

Men det är ju inte mig det är synd om. Ändå gjorde jag mig själv till ett offer. Det löser sig. Det vill bli bra. Även om det inte blev någon ridtur idag. Även om det inte blev som jag visste. Även om mannen är sjuk. Men ibland är det bara inte så roligt...