flisas

Den vackraste av själar har fått vila. 

Jag önskar så att ödet ville annorlunda - att min magkänsla var fel... 

Beslutet känns rätt - även om det är så fel... 

Finaste Myggan som gav oss oändligt med kärlek, seratonin och oxytocin, som speglade våra känslor, bekräftade oss, fanns där, som var vår trygghet och bästa kompis - sov gott... Hon var tapper. Höll ihop. Försökte att inte visa sin smärta. 

Ikväll är min smärta påtaglig. Trycket i bröstet och huvudet. Jag har hållt ihop. Haft lektioner trots att veterinären just har berättat att det inte finns mer att göra. Just nu känns det fruktansvärt. Måndag... den värsta... Det gick så fort. Och aldrig mer är så stort. Och ibland är det en fruktansvärd tanke... Fulgråt. 

Jag vill ge barnen en ny hund - inte för att glömma, inte istället för... bara en hund att älska. Att torka sina tårar mot, att glädjas med och vara med... 

Jag saknar henne. För alltid i mitt hjärta.