16/9; onsdag

Våra djur dör i par...
Fräs och stimma.
Chilla och mygga.
I våra hjärtan. 
Saknar dem. 
Jag hör myggans steg. Jag ser henne. 
Idag är dagen när jag aldrig har varit utan hund så länge i mitt liv... Det gör ont. Fysiskt och psykiskt. Jag önskar att någon kom med en hund. Gjorde det enkelt för oss... En herrejösseshund. Pigg och glad. Enkel. Som kan ta emot våra tårar och göra oss glada...
Vår familj är inte hel... 
Att ha hund är för oss en livsstil. En självklarhet. 
Men inget är självklart och enkelt nu. Inget...
Promenaderna blir meningslösa. Migräntabletterna min vän. Undrar om jag kan ta mascara idag? 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback