flisas

Det som jag aldrig har uttalat högt innan. 

Det jag inte kan identifiera mig med. 

"Att jag kanske inte kan rida 10mil i november." 

Jag vill. 

Och jag kommer kunna genomföra. 

Men till vilket pris? 

Ibland - framför allt framåt kvällen - kan jag bli rädd. 

När kroppen låser sig. 

När jag skriker rakt ut. 

Det känns som värkar. 

Och jag vet inte hur jag ska göra för att smärtan ska lätta. 

När jag känner att jag behöver nysa - men inte vet hur...

Jag behöver inte bestämma idag. Men känslan av att ha sagt det - både skrämmer och lättar... 

Jag som alltid har sagt att jag är som gjord för att rida långt - börjar tvivla. 

"Kan du inte gå till någon?" "Får du inte smärtstillande?"

Vem är någon? 

Vem kan leva sitt liv på morfin? 

Idag spelar klara sin första innebandymatch sedan operationen. Anders har oxå match. Och. Sigge hockeymatch. Och så ska vi fira Anjas konfirmation.