flisas

Jag sitter på möte. Vi går igenom extra anpassningar, åtgärdsprogram och dokumentation från utvecklingssamtalen.
En elev måste sitta långt fram, en annan vid kanten, en tredje kan absolut inte sitta bredvid den fjärde… En behöver få lyssna på musik.
Flera stycken ska kunna lyssna på texten - vilket vi alltid kan erbjuda alla. Om de har en dator som fungerar och har med sig hörlurar…
Någon måste få ta pauser - en måste få gå på toaletten (vilken lärare kan säga nej till det… tänk om barnet är magsjukt eller har ibs eller…?) En annan får absolut inte gå ut från lektionen - få då kommer hen inte tillbaka…
Strukturstöd, planering skriven på tavlan med tidsangivelser (gärna en klocka som räknar ner?), korta genomgångar, inga genomgångar, skrivhjälp, längre tid på prov, inga prov alls, endast prov i exam, muntliga prov, prov med bildstöd och möjlighet att komplettera muntligt. Någon behöver enklare uppgifter och en annan utmaningar.
Och så har vi hen som behöver hjälp att komma igång. Kontrollera hen först när de ska börja arbeta enskilt så att hen har förstått instruktionerna. Och förresten det behöver även Stina och Kalle…
Så här ser det ut i alla klasser.
Alla har rätt till de extra anpassningarna, stödinsatserna och rätt att få den hjälp de behöver utifrån sina förutsättningar för att uppnå kunskapskraven - i alla ämnen.
Vad händer om vi inte gör alla de här anpassningarna? Ja, färre kommer naturligtvis nå upp till kunskapskraven. Vi får fler som misslyckas och som kommer att det är ännu tråkigare i skolan.
Vi begår tjänstefel när vi inte kan möta alla elever och följa alla extra anpassningar och stödinsatser. Läraruppdraget är omöjligt.
För Skolverket och rektorer verkar det viktigaste vara att dokumentationen - anpassningar, åtgärdsprogram och pedagogiska utredningar - finns. Föräldrarna kan höra av sig om vi inte följer det som är dokumenterat och överenskommet. Att skriva ner alla anpassningar som görs tar tid. Och många av anpassningarna gör vi varje dag, i varje klassrum, för alla elever. Alla elever mår bra av struktur och variation. För eleverna är det viktigaste att de får stöd… Jag vill lägga min tid på elever. Vi tror på våra elever - vi vill att de ska lyckas. Vi tror att de vill lära sig och vi försöker få dem att nå så långt som möjligt utifrån deras förutsättningar. Vi planerar, tänker om, försöker på olika sätt locka fram intresse och sätt för att varje individ ska kunna visa sina kunskaper.
Jag vill inte dokumentera, skriva långa pedagogiska utredningar och extra anpassningar som kommer fram till det vi lärare redan vet och hanterar i vardagen. Låt mig vara med eleverna. Hitta lösningar i mitt ämne och anpassningar som behövs just nu. För om det inte står - ska vi inte göra dem då? Just idag behöver kanske en annan elev hjälp att komma igång, eller komplettera provet muntligt, länger tid för uppgiften, bildstöd eller gå på toaletten… Jag börjar bli trött på att dokumentera det som vi redan vet - det vi gör för varje barn, varje dag…