flisas

Man får planera och planera om.  Planeringstiden försvinner. Planera på tröskeln. Strukturera. Och fördela om. Tänka om. Ledningen pekar med hela handen. Man slutar ställa frågor. Man tullar på ambitionen. Och förtroendet hos eleverna. Och sitt eget kapital av ork. Entusiasmen sjunker. Man trollar med knäna. Försöker hålla fasaden. Good enough är mantrat. För vems skull gör vi det? På vems bekostnad? 

Nya riktlinjer att förhålla sig till. Nya dilemman att ställas inför. Hur blir det sen? När vänder det? Vad väntar bakom hörnet? Är det början, toppen eller slutet? Kanske hade det varit enklare om vi visste... Men ingen vet... Det är det enda vi vet. 

Idag kom jag hem något tidigare. Plockade in tvätt - i somras hade jag en ambition som jag lyckades hålla, nämligen att aldrig ha ren tvätt i högar i hallen utan lägga in den direkt. Vem hinner det nu? Jag har hunnit röja köket, ska dammsuga och laga mat innan träningen. Jag tog på mig träningsthightsen direkt efter jobbet för att inte komma undan. Det är bäst att hålla ångan uppe... 

Jag tänker att ingenting är roligt när det blir för jobbigt... När man inte orkar. När man inte känner att förutsättningarna finns att göra det bra. 

Här är Blyte efter sista beteckningen för säsongen.