3/9; torsdag
Jag såg fram mot dagens ridtur. Jag behövde den. Jag ville komma ut i ljuset, låta höstsolen värma mig en stund innan den skulle försvinna och ersättas av den råa höstluften. Jag behövde få fylla mina lungor med syre. Jag behövde få sänka axlarna. Jag
behövde Blyte - som en Lisa för själen.
Men det är svårt att slappna av när tankar om bråkiga elever, en hund som inte verkar må helt okej och Linus som plötsligt inte fick skjuts till fotbollsträningen pockar på uppmärksamheten. Dagens alla tankar och möten behöver bearbetas.
Jag behövde få njuta av ridturen, vara i ögonblicket för en stund - och jag var där. Jag var nära. Jag andades in höst och häst. Sakta blev jag medveten om mitt vara. Att vara där jag är. Fullt ut. Allt har sin tid...
Kommentarer
Trackback