13/12; måndag i betygstider
Som betygssättande lärare är man van vid att frågan kommer strax före lucia. "När ska vi diskutera betyg?" Det är ingen diskussion. Jag är betygssättande lärare.
Jag är insatt i kunskapskraven.
Och det eleven, egentligen, vill veta är vilken bokstav som kommer stå i deras betyg som skickas hem efter skolavslutningen.
Jag sätter ca 300 betyg en termin. Jag har ungefär 150 elever. Jag undervisar eleverna 50min/vecka i två ämnen. Om jag ska "prata" betyg med samtliga mina elever - som egentligen bara vill veta sitt betyg - så ägnar jag väldigt mycket tid åt det, istället för att lägga den värdefulla tiden på undervisning.
Genom åren har jag gjort på många olika sätt. Jag har pratat, enskilt, med varje elev. Jag har inte förmedlat betyget alls. Jag har erbjudit samtal efter jul. Jag har förmedlat betygen genom att delat ut små lappar - och sedan erbjudit eleverna, efter att de har tittat på skolplattformen (IST) där jag kontinuerligt har lagt ut bedömningar hela terminen samt funderat på vad de har visat mig som lärare i övrigt, att fråga mig om de inte förstår varför de har fått ett betyg. Ett betyg ska inte komma från en oklar himmel - vilket det oftast inte gör heller. Visst finns det elever som över- eller underskattar sig själva. Som vill mer än de förmår. Som inte har orkat det som de förmår. Som inte har lyckats som de ville. Som inte förstår hur betygssättningen går till och som man får förklara för. Men de flesta vet och förstår bokstaven som står skrivet. De behöver ingen diskussion, ingen förklaring. Men för mig är också bokstaven på pappret en liten försäkran på att jag har skrivit rätt. Så tack, eleverna, för att ni gör en del av mitt jobb. Det är inte svårt att sätta betyg. Men det är mycket jobb bakom varje bokstav.
Och helst av allt vill jag tona ner betygen. Man är inte sitt betyg. Ett betyg speglar inte en person. Man "är inte godkänd". Ett prov kanske inte är "godkänt", men eleven är alltid godkänd… Och så länge man har gjort sitt bästa och försökt utifrån sin förmåga - så ska man var nöjd.
Nu ska jag titta på handboll. Bekräfta några betyg. Och skrida fram som en lucia mot jullovet.
Jag är insatt i kunskapskraven.
Och det eleven, egentligen, vill veta är vilken bokstav som kommer stå i deras betyg som skickas hem efter skolavslutningen.
Jag sätter ca 300 betyg en termin. Jag har ungefär 150 elever. Jag undervisar eleverna 50min/vecka i två ämnen. Om jag ska "prata" betyg med samtliga mina elever - som egentligen bara vill veta sitt betyg - så ägnar jag väldigt mycket tid åt det, istället för att lägga den värdefulla tiden på undervisning.
Genom åren har jag gjort på många olika sätt. Jag har pratat, enskilt, med varje elev. Jag har inte förmedlat betyget alls. Jag har erbjudit samtal efter jul. Jag har förmedlat betygen genom att delat ut små lappar - och sedan erbjudit eleverna, efter att de har tittat på skolplattformen (IST) där jag kontinuerligt har lagt ut bedömningar hela terminen samt funderat på vad de har visat mig som lärare i övrigt, att fråga mig om de inte förstår varför de har fått ett betyg. Ett betyg ska inte komma från en oklar himmel - vilket det oftast inte gör heller. Visst finns det elever som över- eller underskattar sig själva. Som vill mer än de förmår. Som inte har orkat det som de förmår. Som inte har lyckats som de ville. Som inte förstår hur betygssättningen går till och som man får förklara för. Men de flesta vet och förstår bokstaven som står skrivet. De behöver ingen diskussion, ingen förklaring. Men för mig är också bokstaven på pappret en liten försäkran på att jag har skrivit rätt. Så tack, eleverna, för att ni gör en del av mitt jobb. Det är inte svårt att sätta betyg. Men det är mycket jobb bakom varje bokstav.
Och helst av allt vill jag tona ner betygen. Man är inte sitt betyg. Ett betyg speglar inte en person. Man "är inte godkänd". Ett prov kanske inte är "godkänt", men eleven är alltid godkänd… Och så länge man har gjort sitt bästa och försökt utifrån sin förmåga - så ska man var nöjd.
Nu ska jag titta på handboll. Bekräfta några betyg. Och skrida fram som en lucia mot jullovet.
Kommentarer
Trackback