20/12; måndag
“Läraryrket är ett fantastiskt yrke, det finaste och mest ärofulla du kan ha. För att läraryrket ska få vara just det där spännande, utvecklande, roliga och inspirerande yrket måste förutsättningarna vara de allra bästa. Det är de inte idag…” så skriver rektor Linnea (https://rektorlinnea.com/2021/12/18/till-lararnas-forsvar/?fbclid=IwAR0cxqg7sm23OkiFVE_TbKpmZHh3i4VKtvygXj1ufTaWgaptOgyoKQ25N7 )
Jag håller med - och har tänkt samma tanke många gånger den senaste tiden, men känt mig som en bakåtsträvare… Som vill ha tillbaka tilliten till att jag gör mitt jobb, kan mitt jobb… Jag vill åter brinna för mitt jobb. Jag vill utvecklas. Kunna ge förutsättningar till varje elev. Och för att lärarna ska orka undervisa måste förutsättningarna vara goda…
Därför var det så skönt att läsa hennes ord… De kunde varit mina. I den här texten är några mina - och några hennes. De vävs samman. De är hennes ambition och mina önskningar.
Vi har länge satt eleven i centrum. Och så ska det ju vara. Det ska finnas stöd för elever både inne i klassrummet och utanför. Våra klasser består av 20-25 elever. Lärares arbetsmängd måste regleras, alltså klasstorlekar och undervisningstid.
I varje klass finns elever som lär sig snabbt, elever som lär sig långsamt, elever som har svårt att koncentrera sig, elever som har lätt för att koncentrera sig, elever som inte kan svenska och de som behärskar svenska språket. Våra elever är otroligt intensiva, samtidigt som de är öppna, glada, ledsna, oroliga, uttråkade och vetgiriga. Vi har elever som pratar nonstop, som behöver mycket uppmärksamhet och elever som ligger lågt kunskapsmässigt - precis som det finns de som arbetar koncentrerat, lyssnar uppmärksamt, är lättlärda och är “särskilt begåvade”. I varje klass finns det många utmaningar både socialt och kunskapsmässigt.
Jag har inte riktigt förstått detta med extra anpassningar som lärare enligt lag ska göra. Att undervisa är i sig en extra anpassning eftersom du som lärare alltid förklarar en extra gång för någon elev, du stannar till lite längre hos någon elev för att ge en extra instruktion, du ber en elev hjälpa en annan när det blir svårt osv. Att undervisa är i sig en anpassning. Alla dessa krav på anpassningar tar bort arbetsglädjen eftersom det är ett helt omöjligt uppdrag. Alla förmågor går att träna på, men just nu drunknar lärarna i krav på extra anpassningar. En lärare kan aldrig anpassa undervisningen för alla dessa behov. Det är ett övermänskligt krav. Därför måste det finnas externt stöd för de elever som behöver mer hjälp än vad läraren kan ge inom ramen för den ordinarie undervisningen.
Betygssystemet och styrdokumenten måste reformeras - på riktigt. Göras om. Skrivas om. Inte bara ta bort värdeord. Vi måste fokusera på ämneskunskaper - om eleverna ska lära sig att analysera och reflektera måste de har fördjupade kunskaper i ämnet. Förmågor måste nötas in - för att eleverna ska kunna gå djupare och kunna analysera och diskutera.
Studiedagar borde till stora delar bestå av eget arbete på valfri plats för läraren. Lärare måste få förfoga över sin fortbildning och arbetstid. Lärare måste få gott om tid för för – och efterarbete av undervisningen - för att utvecklas. För det bästa för eleverna. Låt lärare fokusera på sin undervisning. Släpp arbetstiden fri. Låt oss få den tid som inte är undervisning till för – och efterarbete av vår undervisning. Då kommer vi få se höga skolresultat i Sverige.
Vi lärare bör få samarbeta utifrån de behov vi har. Vi biologi/kemi-lärare önskar inget hellre än att få arbeta mer tillsammans. Planera. Undervisa. Efterarbeta och utvärdera. Tillsammans. Vi önskar tvålärarskap. Att vara två lärare i klassrummet betyder inte att båda lärarna gör samma sak. De kan bedriva såväl helklassundervisning som stödundervisning samtidigt. Vi kan ge och ta. Se och dela. Lära och lära ut. Vi gör det bäst av egen fri vilja - inte för att en rektor säger det. Utan för att det finns ett behov. Vi är högskoleutbildade. Vi brinner för våra elever. För våra ämnen. För undervisningen. Vi vill utveckla undervisningen. Utveckla våra elever och oss själva. Vi kommer att ge varandra tid - om tid finns. När vi ska in i mallar och matriser tas arbetsglädjen ifrån oss. Vi gör skillnad för eleverna i klassrummet – inte i konferensrummet.
Såklart finns det lärare som inte kommer göra jobbet. Som drar sig undan. Men det finns det alltid. Men de är undantaget. Det är inte normen. Låt inte undantagen diktera förutsättningarna för majoriteten av lärarna. De personerna är rektorns uppgift att hantera.
Det Linnea har gjort är följande: “– Studiedagar är till stora delar eget arbete på valfri plats för lärarna
– Arbetslagstid ligger på måndag morgon för att inte ta eftermiddagstid
– Lärarna förfogar över sin arbetstid, alltså den tid som inte är undervisningstid
– Vi har lärarmöte ca tre gånger per månad
– Varje termin har vi 4-5 veckor mötesfri tid för att de ska kunna genomföra utvecklingssamtal
– Vi gör bara den dokumentation skollagen kräver
– Uppföljning med elevhälsan en gång per termin, den tiden ligger på en studiedag
– Fortbildning är individuell, varje lärare ger förslag på fortbildning de vill ha
– Fri tillgång på läromedel och arbetsmaterial”
“Släpp lärarna fria. Låt de göra det de är utbildade för – undervisa. De är högskoleutbildade och de vet vad som krävs för att eleverna ska nå kunskapskraven. Låt de få fokusera på det och tänk att lärarnas tid är helig.”
Tro på oss. Ge tillbaka tilliten. Tiden. Och lusten.
Jag håller med - och har tänkt samma tanke många gånger den senaste tiden, men känt mig som en bakåtsträvare… Som vill ha tillbaka tilliten till att jag gör mitt jobb, kan mitt jobb… Jag vill åter brinna för mitt jobb. Jag vill utvecklas. Kunna ge förutsättningar till varje elev. Och för att lärarna ska orka undervisa måste förutsättningarna vara goda…
Därför var det så skönt att läsa hennes ord… De kunde varit mina. I den här texten är några mina - och några hennes. De vävs samman. De är hennes ambition och mina önskningar.
Vi har länge satt eleven i centrum. Och så ska det ju vara. Det ska finnas stöd för elever både inne i klassrummet och utanför. Våra klasser består av 20-25 elever. Lärares arbetsmängd måste regleras, alltså klasstorlekar och undervisningstid.
I varje klass finns elever som lär sig snabbt, elever som lär sig långsamt, elever som har svårt att koncentrera sig, elever som har lätt för att koncentrera sig, elever som inte kan svenska och de som behärskar svenska språket. Våra elever är otroligt intensiva, samtidigt som de är öppna, glada, ledsna, oroliga, uttråkade och vetgiriga. Vi har elever som pratar nonstop, som behöver mycket uppmärksamhet och elever som ligger lågt kunskapsmässigt - precis som det finns de som arbetar koncentrerat, lyssnar uppmärksamt, är lättlärda och är “särskilt begåvade”. I varje klass finns det många utmaningar både socialt och kunskapsmässigt.
Jag har inte riktigt förstått detta med extra anpassningar som lärare enligt lag ska göra. Att undervisa är i sig en extra anpassning eftersom du som lärare alltid förklarar en extra gång för någon elev, du stannar till lite längre hos någon elev för att ge en extra instruktion, du ber en elev hjälpa en annan när det blir svårt osv. Att undervisa är i sig en anpassning. Alla dessa krav på anpassningar tar bort arbetsglädjen eftersom det är ett helt omöjligt uppdrag. Alla förmågor går att träna på, men just nu drunknar lärarna i krav på extra anpassningar. En lärare kan aldrig anpassa undervisningen för alla dessa behov. Det är ett övermänskligt krav. Därför måste det finnas externt stöd för de elever som behöver mer hjälp än vad läraren kan ge inom ramen för den ordinarie undervisningen.
Betygssystemet och styrdokumenten måste reformeras - på riktigt. Göras om. Skrivas om. Inte bara ta bort värdeord. Vi måste fokusera på ämneskunskaper - om eleverna ska lära sig att analysera och reflektera måste de har fördjupade kunskaper i ämnet. Förmågor måste nötas in - för att eleverna ska kunna gå djupare och kunna analysera och diskutera.
Studiedagar borde till stora delar bestå av eget arbete på valfri plats för läraren. Lärare måste få förfoga över sin fortbildning och arbetstid. Lärare måste få gott om tid för för – och efterarbete av undervisningen - för att utvecklas. För det bästa för eleverna. Låt lärare fokusera på sin undervisning. Släpp arbetstiden fri. Låt oss få den tid som inte är undervisning till för – och efterarbete av vår undervisning. Då kommer vi få se höga skolresultat i Sverige.
Vi lärare bör få samarbeta utifrån de behov vi har. Vi biologi/kemi-lärare önskar inget hellre än att få arbeta mer tillsammans. Planera. Undervisa. Efterarbeta och utvärdera. Tillsammans. Vi önskar tvålärarskap. Att vara två lärare i klassrummet betyder inte att båda lärarna gör samma sak. De kan bedriva såväl helklassundervisning som stödundervisning samtidigt. Vi kan ge och ta. Se och dela. Lära och lära ut. Vi gör det bäst av egen fri vilja - inte för att en rektor säger det. Utan för att det finns ett behov. Vi är högskoleutbildade. Vi brinner för våra elever. För våra ämnen. För undervisningen. Vi vill utveckla undervisningen. Utveckla våra elever och oss själva. Vi kommer att ge varandra tid - om tid finns. När vi ska in i mallar och matriser tas arbetsglädjen ifrån oss. Vi gör skillnad för eleverna i klassrummet – inte i konferensrummet.
Såklart finns det lärare som inte kommer göra jobbet. Som drar sig undan. Men det finns det alltid. Men de är undantaget. Det är inte normen. Låt inte undantagen diktera förutsättningarna för majoriteten av lärarna. De personerna är rektorns uppgift att hantera.
Det Linnea har gjort är följande: “– Studiedagar är till stora delar eget arbete på valfri plats för lärarna
– Arbetslagstid ligger på måndag morgon för att inte ta eftermiddagstid
– Lärarna förfogar över sin arbetstid, alltså den tid som inte är undervisningstid
– Vi har lärarmöte ca tre gånger per månad
– Varje termin har vi 4-5 veckor mötesfri tid för att de ska kunna genomföra utvecklingssamtal
– Vi gör bara den dokumentation skollagen kräver
– Uppföljning med elevhälsan en gång per termin, den tiden ligger på en studiedag
– Fortbildning är individuell, varje lärare ger förslag på fortbildning de vill ha
– Fri tillgång på läromedel och arbetsmaterial”
“Släpp lärarna fria. Låt de göra det de är utbildade för – undervisa. De är högskoleutbildade och de vet vad som krävs för att eleverna ska nå kunskapskraven. Låt de få fokusera på det och tänk att lärarnas tid är helig.”
Tro på oss. Ge tillbaka tilliten. Tiden. Och lusten.
Kommentarer
Trackback