flisas

Anders spelar golf. När han gjorde det i förrgår - och jag försökte jobba själv, höll jag på att få panik. Det pendlar mellan hopp och förtvivlan och så undrar man vad man har gett sig in på. Gör vi rätt? Blir det bra? Det är när tankarna får vandra iväg. Fritt. Utan att kunna ventilera de stora och små frågorna. Precis då - när det kändes som oöverstigliga berg och murbruket satt hårdare än vad jag trodde - kom persson. Vill ni följa med och bada? Jag pressade undan paniken. Vi badade. De har hjälp oss med maxi och bjudit på skumpa! Heja er! 

Vi är tacksamma för glada tillrop, aktivering av hund eller barn, skumpa eller hjälp av att flytta Sten. Sten för sten. Murbruk som är flyttad är flyttad. Tegel som är bortknackat är bortknackat! 

När anders kom hem ringde han ett samtal till en kär gammal vän som lovade att komma med sin traktor och hjälpa oss att få bort all murbruk. Anders lugnar mig. Vi tar Sten för sten. Hög för hög. En sak i taget. Han är lugn. Löser. Fixar. Är stark. Även när jag panikerar. Vi gör så gott vi kan. Alla hjälper till. Linus är en stor tillgång. Upp och ner. Sten för sten. Och även sigge i sin litenhet. Det är så vi jobbar. Sträcka för sträcka. Lyfter varandra. Heja oss! 

Och så badar vi mellan varven. Det är en varm sommar. Och vi ska inte bara minnas den som "sommaren vi bara jobbade". Igår spelade vi minigolf, åt lunch och badade på Everdahl hela familjen - klara som mest jobbar på slottet var ledig på förmiddagen. Vi hann även med att klippa gräset, rida en sväng och ta ett kvällsbadet. Det är då vi är som bäst. Vi löser det.