1/7; torsdag
Den tunna blå linjen.
En polis blev dödad i natt i Göteborg.
En 30åring som nyss blivit polis.
En tunn linje mellan liv och död.
En tunn linje.
Jag tar in Blyte. Han kommer mot mig. Det har regnat och jag tänker att han kan få stå inne medan jag mockar. Han kan bli lite kall och stel när han är blöt.
Han reagerar inte när jag ryktar honom. Men när jag har tagit på honom sadel och träns så ser jag att han drar upp näsborrarna.
Det syns kanske inte så mycket för den som inte känner honom.
Men jag ser det. Och känner det.
Jag leder ut honom.
Eventuellt är han lite stapplig.
Jag kollar hovarna, för säkerhets skull.
Leder honom till stenen. Och sitter upp.
Han knäar direkt. Det känns som om något är i kläm. Och jag slänger mig av.
Går lite med honom. Konsulterar yvonne. Och jag sitter upp igen.
Det går bra. Lite spänd. Men inte mer. Han slappnar av. Känns fin.
Rundan går bra. Dock en brall i galoppen. Det var länge sen. Är den ett tecken?
Den tunna linjen.
När man känner varandra så väl. Att en näsborre kan avslöja.
En tunn linje mellan honom och mig - oss.
För ett par dagar sedan kände jag att kroppen skulle klara att göra en runstreak. Viljan finns alltid… rygggen hade känts lite bättre ett par dagar. Jag skulle dock vänta - inte börja "idag". Två dagar gick. Nu vet jag inte ens hur jag ska sätta
ena benet framför det andra efter promenaden (som bjöd på några kantareller), hur jag ska få ut tvätten ur maskinen…
Den tunna linjen mellan gott och ont är hårfin… skillnaden mellan hopp och förtvivlan. Liv och död.
Kommentarer
Trackback