6/3; lördag
En vecka med två årskurser på distans. Det var intressant att prova - för både mig och eleverna. Det finns fördelar med distansundervisning, förutom att vi slipper smitta varandra med virus… En del saker har fungerat bra - till och med bättre än vanligt.
Det var lugnt och skönt under genomgångar - inga ljudliga gäspningar, ingen som såg uttråkad ut eller såg ut att vara helt uppslukad av en spännande serie eller spel, helt tyst… De har jobbat lugnt - vi har återkopplat - sagt "hej då" och ha en trevlig
dag - och jag har haft ork till annat. Jag har fått sakna eleverna - sakna ljudet, livet, responsen och småpratet.
En del elever har fått mer gjort. Andra mindre. Några har fått mindre hjälp, och några har vågat fråga mer...
Det finns absolut nackdelar - många elever har mått dåligt av att inte vara i skolan, få träffa kompisar, få den hjälp de behöver, få skolmat… Och framför allt - våra gymnasieelever har missat en stor del av gymnasietiden (med allt som det innebär).
Men det är tydligt att vår skola är byggd för färre elever, i en ickepandemi. Det är för trångt. Det är får dålig ventilation. Vi har för många lektioner. För mycket ljud.
Jag hoppas ändå att vi lär oss av den här pandemin. Att allt är inte bättre för att vi möts live. Allt behöver inte mötas om. En del saker behöver vi inte göra tillsammans. Jag känner mig närmast folkskygg när kolleger vill prata eller ta en kaffe och känner inte igen mig själv. Jag har svårt att kallprata. Man gör inte det på möten via meet. Man stannar inte i affären och småpratar med en vän som man möter i grönsaksdisken. När (?) det här är över kommer jag att behöva öva på det igen.
En vecka har gått med distansundervisning för våra åttor och nior. På måndag är vi alla tillbaks i de trånga korridorerna - trots att jag inte önskar något annat än att vi ska kunna trängas, träffas och återgå till det "normala" - så måste jag säga att jag på något sätt har uppskattat den här annorlunda veckan.
En del elever har fått mer gjort. Andra mindre. Några har fått mindre hjälp, och några har vågat fråga mer...
Det finns absolut nackdelar - många elever har mått dåligt av att inte vara i skolan, få träffa kompisar, få den hjälp de behöver, få skolmat… Och framför allt - våra gymnasieelever har missat en stor del av gymnasietiden (med allt som det innebär).
Men det är tydligt att vår skola är byggd för färre elever, i en ickepandemi. Det är för trångt. Det är får dålig ventilation. Vi har för många lektioner. För mycket ljud.
Jag hoppas ändå att vi lär oss av den här pandemin. Att allt är inte bättre för att vi möts live. Allt behöver inte mötas om. En del saker behöver vi inte göra tillsammans. Jag känner mig närmast folkskygg när kolleger vill prata eller ta en kaffe och känner inte igen mig själv. Jag har svårt att kallprata. Man gör inte det på möten via meet. Man stannar inte i affären och småpratar med en vän som man möter i grönsaksdisken. När (?) det här är över kommer jag att behöva öva på det igen.
En vecka har gått med distansundervisning för våra åttor och nior. På måndag är vi alla tillbaks i de trånga korridorerna - trots att jag inte önskar något annat än att vi ska kunna trängas, träffas och återgå till det "normala" - så måste jag säga att jag på något sätt har uppskattat den här annorlunda veckan.
Kommentarer
Trackback