11/10; måndag

Blyte. Mannen. Myten. Legenden. Draken. Vinnaren. Allt i ett. 
Han älskar att springa. Lite för snabbt för sitt eget bästa. Han har många steg, och många race, i kroppen. Han är musklerna - jag är hjärnan. Jag tror att han gör det för att han vill - han säger aldrig nej - men  om sanningen ska fram så gör han det för att jag ber om det. Jag har ett stort ansvar. 
Innan tävlingen tänkte jag att jag inte visste om det var värt det - nervositeten och oron. Jag älskar att träna och gillar att tävla. Men tycker att det är jobbigt inför - all energi som man lägger på tävlingen, hemmet man försakar, logistiken och transporten… Men det är häftigt att känna samarbetet mellan mig och hästen. Och när man står där - i veterinärgrinden efter att ha passerat mållinjen - godkänd, som en vinnare i 80km-klassen - då är det värt det! 
Tacksam. För att vi kunde. För att jag fick. För att vi gjorde det tillsammans. 
(null)

(null)

(null)

(null)


(null)

(null)




(null)

(null)
(null)

(null)

(null)

(null)












Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback