19/4; tisdag
Eleverna har skrivit nationella prov i svenska. Och biologi. Snart kommer engelska, SO och matte oxå. Och i moderna språk. Vi lärare har vaktat - roddat med salar och extra anpassningar. Vikarier - för att eleverna ska få ha sin ämneslärare vid provtillfället. Rättat.
På påsklovet - tack för att det kom - så jag hann rätta! Visst ska vi sambedömma - men en stor del måste jag göra själv. När ska jag annars hinna? En rättningsdag - får vi tre biologilärare för att rätta 171 prov (4 delprov) - för likvärdig bedömning
- men som långt ifrån täcker all tid det tar att rätta. En dag som återigen kräver vikarier. Lektioner som jag måste planera. Och den här veckan genomför vi NP-laborationer med sju klasser. Det kräver sin logistik. Pulvret vi behövde var slut hos leverantören.
Det krävs en kemisal. Och tre lärare. Två som övervakar och bedömer labbprovet och en som vaktar utvärderingen av laborationen. Vikarier som tar våra ordinarier lektioner. Laborationerna sprider sig snabbt. På tictok och från mun till mun. De ger oss
lite - vi har labbat så mycket… Vi har gjort bättre labbar - sett mer. Det är inget nytt…
De nationella proven är en stress för många elever. Men också för många lärare. Alla dessa timmar som går åt till förberedelse, genomförande och rättning. Är det inte så att det tar - men än det ger? Är de värt allt? Ofta bekräftar det bara det som jag redan vet efter tre års undervisning.
För vem gör vi NP? För eleverna? För lärarna? För skolverket? Vi skickar in några elevers bedömning till skolverket - tyvärr får vi aldrig någon respons på arbetet vi har lagt ner.
När proven väl är rättade ska betyg sättas. Skolverket menar att de nationella proven "ska särskilt beaktas i betygssättningen - men inte alls vara alldeles avgörande"… Proven tar tid från min ordinarie undervisning, från yngre elevers undervisning och från min fritid. Tid som jag kunde lagt på mina elever…
Jag ber om bra bedömningsuppgifter (gjorda av proffs) i en provbank som vi kan använda när vi vill under året. Och som kan säkerställa "nivån" på undervisningen.
Jag ber om att få lägga tiden på mina elever. Planera och genomföra spännande, givande och intressanta lektioner. Hinna bedöma alla mina elever - inte bara niorna.
De nationella proven är en stress för många elever. Men också för många lärare. Alla dessa timmar som går åt till förberedelse, genomförande och rättning. Är det inte så att det tar - men än det ger? Är de värt allt? Ofta bekräftar det bara det som jag redan vet efter tre års undervisning.
För vem gör vi NP? För eleverna? För lärarna? För skolverket? Vi skickar in några elevers bedömning till skolverket - tyvärr får vi aldrig någon respons på arbetet vi har lagt ner.
När proven väl är rättade ska betyg sättas. Skolverket menar att de nationella proven "ska särskilt beaktas i betygssättningen - men inte alls vara alldeles avgörande"… Proven tar tid från min ordinarie undervisning, från yngre elevers undervisning och från min fritid. Tid som jag kunde lagt på mina elever…
Jag ber om bra bedömningsuppgifter (gjorda av proffs) i en provbank som vi kan använda när vi vill under året. Och som kan säkerställa "nivån" på undervisningen.
Jag ber om att få lägga tiden på mina elever. Planera och genomföra spännande, givande och intressanta lektioner. Hinna bedöma alla mina elever - inte bara niorna.
Kommentarer
Trackback