flisas

Jag vaknade av vilda. Hon busade med en mus. Jagade runt den. Tillslut dödade hon den och åt upp den, nästan… på morgonen fick jag sopa upp resterna innan maxi gjorde det… 

Började dagen - som jag har slutat dem alltför många gånger den sista tiden - med en migräntablett. Jag går på högvarv. När andra handlar julklappar, julpyssla, bakar pepparkakor och lussekatter, ställer fram tomtar, går på julmarknader och dricker glögg - försöker jag sammanfatta elevernas prestationer i enstelbent bokstav. Jag prövar. Omprövar. Tiden vi lägger på bedömningen och betygsättningen borde gå till att undervisa.

Idag hade jag Fem Lektioner. Inget flum. Ingen lek eller film utan syfte - det vägrar jag. Men egentligen orkar jag inte. Jag har helt slut efter att ha jagat elever, velat mer än vissa elever, summerat elevers arbete till en bokstav. Jag har  viktat underlag mot nya betygskriterier och jag kan motivera mitt beslut inför elever och målsmän. 350 betyg. Jag har förmedlat och kommunicerat dem. Jag hade velat göra det på ett annat sätt… Jag vill att mina elever - alla elever - ska gå hela ur, att de har lärt sig så mycket som möjligt, att de ser betyget som "en bit på vägen", att de ska orka länge… Jag håller med Maria Wiman (en av alla trötta lärare i detta nu) när hon skriver: "Jag är så trött på sönderstressade elever som kämpar och sliter för att få sitt arbete definierat av en bokstav. Jag är förtvivlat trött på föräldrar som ifrågasätter, motsätter sig eller tycker sig veta bättre än den professionella värdering jag har gjort. Och jag är urbota urless på att så många av mina tankar ska ockuperas av den stora bedömningshetsen." Jag vill inte att mina elever lär sig för att få ett betyg… Men i skolans värld är det en utopi att tro något annat. Bedömningen står i vägen för lärandet…

En kort handling. 

Lite städning.

En löptur med klara, #rsd508. Is i ögonbrynen.